Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-42
l. 8taven0w
skarpare än förut ej blott därför, att med samhällets utveckling
äfven mängden af rättegångsärenden, som genom vad från
domstolarne inkommo till konungen, växte, utan hufvudsakligen till
följd af rådets ändrade ställning och uppgift.
Rådet blef under frihetstidens fortgång i själfva verket en
parlamentarisk regeringskonselj, där det vid riksdagarne segrande
partiet insatte sina förtroendemän för att leda landets styrelse
efter sin vilja. Detta var icke afsedt, när frihetstidens grundlagar
skrefvos. I dem framträder ännu idén om rådet såsom ett
kollegium af oafsättlige-ämbetsmän inom alla grenar af styrelsen.
Särdeles tydlig framstår denna uppfattning i 1719 års R. F., enligt
hvilken rådsherrarne ännu stodo i spetsen för hofrätter och kollegier
såsom chefer eller bisittare. Däraf nödvändiggjordes en mängd
kompetensvilkor af specialinsigt och erfarenhet i olika
administrativa göromål, som ej alldeles läto sig förena med en
uppfattning af rådet såsom blott och bart ständernas fullmäktige.
Redan 1720 bortföllo emellertid dessa bestämmelser, och därmed
fanns i regeringsformen knappt någon föreskrift kvar om speciel
ämbetsskicklighet i någon förvaltningsgren hos dem, som skulle
komma på förslag till riksrådsämbetet. Ehuru riksråden
fortfarande skulle bilda landets högsta domstol, gaf 1720 års grundlag
intet enda stadgande om, att något visst antal af dem skulle
vara lagfarne män, pröfvade i domarevärf.
Följden blef också och måste, med den utveckling
rådsinstitutionen fick, blifva, att justitieärendena försummades för
rådets mer politiskt vigtiga uppgifter. Detta har i ett afseende
varit synnerligen olycksdigert för frihetstidens statsskick. Det har
nämligen gifvit ett sken af berättigande åt bruket att vända sig
till R. St. såsom en ännn högre rättsinstans. 1769 var det
kanske det farligaste och mest verkande inkastet mot den
föreslagna akten om personlig säkerhet m. in., att rådets utslag i
rättegångsärenden ej voro så ofelbara, att man kunde nöja sig
därmed utan att söka rättelse hos ständerna. Så har
försummandet af den vigtiga gren af rådets verksamhet, som rättskipningen
bildade, svårt hämnat sig på utvecklingen af frihetstidens statslif.
Det har dock funnits reformtankar, hvilka fingo ett uttryck
i ett väl öfvertänkt förslag till förbättrad inrättning af Just. Rev.
år 1738. Detta förslag, som då föll, genomgår sedan under något
skiftande former, men till sin grundtanke detsamma, hela
frihetstiden. Det kan vara af intresse att skildra dess historia äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
