Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1-42
L. 8TAVEN0W
mångfald af andra uppgifter, och dess medlemmar egde därför
hvarken tid, ej häller — tillräckligt många af dem — förmåga
att gifva justitiemålen den noggranna utredning, som de fordrade.
Just emedan rådet i Sverige längre än annorstädes fortfor att
vara högsta domstol, rotfåste sig emellertid och består ännu i
dag det egendomliga förhållandet, att alla inkommande mål först
undergå en förberedande handläggning i en särskild institution
af underordnade ämbetsmän. I Danmark t. ex. blef det ej
fallet, då en särskild högsta domstol där inrättades så tidigt
som 1661. Ej häller i Sverige hade en sådan institution som
nedre Just. Rev. kommit att utveckla sig, i fall den högsta
rättskipningen ännu under frihetstiden blifvit skild från rådet,
ty de grundtankar, som genomgå det ofvan skildrade förslaget
af år 1738, äro gemensamma för alla liknande förslag under
hela frihetstiden.
Förslaget åtföljdes — såsom nämdt — af ett
alternativförslag, hvilket helt enkelt gick ut på att ordna arbetet i rådet
så, att de bestämda tre dagarna i veckan utan afbrott kunde
användas till justitiemåls afgörande. Dessutom påpekades, att
det mycket skulle bidraga till »Justitiæ Sakernas skyndsamma
och rättvisa afgiörande, om R. St. vid ledigheter i rådet ibland
ville föreslå sådane män, som i process, lag och förordningar väl
kunnige och bepröfvade äro.»
Det blef detta senare förslag, som vann R. St:s bifall, och
förslaget om en särskild högsta domstol hade således fallit1.
Orsaken till, att förslaget, ehuru erkändt såsom godt och
lämpligt, likväl ej kunde tränga igenom, var hufvudsakligen, att det
allt för uppenbart stred mot flera af R. F:s bestämmelser, för
att det skulle kunna passera blott såsom en förbättring af
densamma. Det var nämligen en i frihetstidens statsrätt gällande
grundsats, att inga förändringar af grundlagarna fingo ega rum,
utan endast en förbättring eller utveckling af enskilda
bestämmelser i öfverensstämmelse med grundlagens allmänna principer.
Flera paragrafer af R. F. uppräknades, hvilka ovedersägligen
visade, »at inga andra ämbetsmän jämte Hrr Riksens Råd kunna
eller böra uti Riksens högstvårdande sysslor och ärender
adrait-teras eller del däruti taga.» Det förklarades vidare, att
konungens höghet skulle lida af, att personer af mindre rang och
1 R. o. A:s Prot. 18 110T.; Preste8t:s Prot. 22 nor.; Borgaret:» Prot. 6
dec.; Bonde«t:« Prot. 13 dec. 1738.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>