- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Tionde årgången, 1890 med register 1881-1890 /
158

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

158

STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN

förbindelse. P& grefvinnan Egmont gjorde den svenska kronprinsen
ett outplånligt intryck och hennes känslor för honom blefvo vida
djupare än hvad hennes roll af rådgifvarinna åt en ung, talangfull
och vinnande furste behöfde medföra. Gustafs känslor åter voro nog
mindre djupa och allvarliga, men äfven han synes dock, åtminstone
för en tid, ha blifvit fängslad af sin älskvärda mentor och icke i
henue endast sett ett nyttigt redskap för sina planer. Han följde
sålunda gärna hennes ledning och inspiration, ehuru politiken bjöd
honom att äfven knyta förbindelser med det segrande du Barryska
partiet, till hvilket grefvinnan Egmont» egen far, hertigen af Richelieu,
och kusin, hertigen af Åiguillon hörde. Så förmåddes han, äfven om
han fann sig bäst i grefvinnan Egmonts och hennes väninnors
sällskap, att också göra ett besök hos hennes fiende grefvinnan du Barry,
en svaghet, som hans stolta väninna hade svårt att förlåta honom,
och under det han ena dagen svärmade med henne för Bayard, ansåg
han sig en annan dag böra uppvakta favoritens hund med ett
halsband af diamanter. Icke ens kronprinsens artighet mot den gamla
konungen undgick hans stränga väninnors censur, hvilken åter
framkallade svaret: »Ni äro allesammans republikanskor», ett svar, som
gjorde stor lycka. Sympatierna voro dock uteslutande på den ena
sidan, och i grefvinnan Egmonts loge på operan var det ock som
kronprinsen den 1 mars 1771 mottog den oväntade underrättelsen
om sin faders död. Grefvinnan Egmont var den första, som bröt
tystnaden med följande vackra ord: »Sire, ett folks frihet och lycka
äro nu i edra händer. Vid vår vänskap var mild och ädelmodig.
Härska genom öfvertalning, aldrig genom Btyrkan eller våldet.» Den
unge konungen kysste hennes hand alltför rörd för att kunna svara.

Det blef nödvändigt för den nye svenske konungen att snart
återvända hem. Hans ledsagare, grefve Scheffer, skulle ha påskyndat
afresan af en särskild orsak. Vänskapen mellan konungen och
grefvinnan Egmont kunde ej förblifva någon hemlighet i Paris, och
ryktet började hviska att under den oskyldiga rollen af rådgifvarinna,
som grefvinnan spelade, dolde sig en. förbindelse af ännu intimare
art. Hon upptog det ogrundade ryktet med harm, men Scheffer lärer
ansett det tryggast att genom en hastig resa göra ett tvärt slut på
detsamma.

• • .....
• .. s .

Gustaf III och grefvinnan Egmont skildes åt för att aldrig se,
hvarandra mera i lifvet. Men det är då, som det i själfva .verket
mest intressanta skedet i deras förbindelse begynner. De öppnade,
en brefväxling, af hvilken man visserligen blott har kvar eller känner
grefvinnans bref1, men att döms af dem har den varit mer än vanligt

1 Blott tvS bref af konungen till henne tyckas vara kända, ett i koncept
bi-lagdt hennes bref, ett annat tryckt i Gustaf III:s skrifter, men orätt adresseradt till
msrne de BoufAers.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:27 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1890/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free