Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III OCH MADAME D*EGMONT
161
kvinliga fåfänga och underhålla hennes romantiska sympatier. Samma
dag han anlände till Stockholm skref han till henne ett långt bref;
själfva kröningsdagen skref han ett bref på 16 sidor; dagen efter, då
Vasa-orden instiftades, uppträdde han i hennes färger — lilas, grönt,
silfver, till hennes stora förtjusning, och på teatern i Stockholm,
kvällen före revolutionen lät han efter skådespelets slut taga upp
kören till fransmännens ära i »drottningen af Golkonda», ett af
grefvinnan Egmonts favoritstycken. Han dröjde icke heller länge att
underrätta henne om den lyckliga revolutionen och huru han
återställt statsskicket »till hvad det varit under Gustaf I och Gustaf II
Adolf».
Grefvinnan Egmont befann sig på en resa i Belgien, då hon
fick första underrättelsen om revolutionen i Stockholm. Man kan
lätt tänka sig hennes förtjusning. »Mitt hjärtas hjälte, han, som
hedrar mig med titeln af sin väninna, han, som låtit mig kalla
honom min riddare, den älskvärdaste bland dödlige, har också visat
sig som den störste. Jag kan endast upprepa med edra undersåtar:
Stockholm är fritt och Gustaf segervinnare. Under dessa ord kan
jag ej tillbakahålla tårarne. Men, min Gud, hvad de äro ljufva. Nej,
jag visste icke hur kär Ni var mig.» Det var ej endast detta bref,
som visade, att hon för sin del var något vida mer än Gustaf III:s
politiske korrespondent och rådgifvarinna. Återkommen till Paris,
skrifver hon, fortfarande under intryck af den stora nyheten: »Ack,
älska mig, älska mig ständigt! Jag begär endast rätt att få tro, att
Ni räknar mig för något i allt stort Ni gör, att få tänka, att jag
är er så pass dyrbar, att jag kan taga en personlig del i er ära
och få meddela er de sanningar, som böra bevara och utvidga
henne».
Det är bekant hvilket uppseende Gustaf III:s revolution väckte
i Frankrike, icke minst den hofsamhet, hvarmed han begagnade sin
makt — det var ju vid samma tidpunkt, som sinnena upprördes af
Polens första delning, denna »plundring genom tre civiliserade makter», som
väckte grefvinnan Egmonts lifliga harm. »Ni ensam räddar i detta
ögonblick konungatiteln i Norden från allmän förbannelse.» Hon var
ängslig för hvad intryck den svenska revolutionen skulle göra i de
vittra kretsarne och framför allt hos Voltaire, den ryska kejsarinnans
beundrare och oraklet för många i Frankrike. Det är bekant att
han svarade på underrättelsen med några smickrande verser till
ko-nnngen. Gustaf III hade i själfva verket gjort honom en tjänst.
Han hade just författat en medelmåttig dram, »Minos lagar», hvars
hjälte skulle åsyfta Stanislaus Poniatovsky, konungen i Polen. Slumpen
ville att innehållet kunde tolkas äfven på Gustaf III, på dennes senat
och på mössornas chefer, och stycket fick med ens en popularitet,
som det eljes aldrig skulle ha vunnit.
Grefvinnan Egmonts glädjebägare saknade dock icke all malört.
Det sades att en annan dam, grefvinnan du Barry, också fällt tårar
vid underrättelsen om Gustaf III:s framgång, och det hviskades om,
att konungen skulle mottaga hennes porträtt eller byst. Grefvinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
