Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
Egmonts harm och oro voro stora, innan hon fått konungens
försäkran, att han aldrig skulle mottaga någon bild af favoriten.
Brefväxlingen fortfor äfven efter revolutionen men ej under
samma romantiska skimmer som förut. Grefvinnans sjuklighet tilltog
för att inom kort lägga henne i grafven. På samma gång tyckte
hon sig märka ett svalnande i konungens vänskap och sympati och
sparade ej på bittra ord eller förebråelser. Hans bref föreföllo
»kungliga», och hon upptog med berättigad harm hans förslag, att hon
skulle skrifva alla postdagar, och att baron Scheffer skulle svara
henne. Det var ett drag af despotism och hon skulle visa sig som
den mest rebelliska »republikanska». Må baron Scheffer skrifva de
detaljer, som konungen ej hunne med, men må hon ej genom någon
tredje få erfara hvad intryck hennes bref gjorde. Och en annan
gång: »Ni ser, Sire, att jag är ett troget nyhetsblad. Jag blir ej
något annat af fruktan att besvära er. Mer än en gång får jag lust
att skrifya ihop mindre fadda bref. Men som jag ej vet, om Ni har
tid att läsa dem, tiger jag. Sådana bref äro samtal, och det kan ej
finnas samtal utan att någon svarar.» Dylika förebråelser synes
konungen tåligt ha upptagit, vare sig hans tillgifvenhet var för stor
eller han satte för mycket värde på de förbindelser grefvinnan
beredde honom med inflytelserika kretsar i Frankrike, på sista tiden
med det unga hofvet.
Det var under denna tid, såsom ofvan antydts, som genom Gustafs
egen oförsigtighet ett hans bref föll i händerna på hertigen af Aiguillon.
Ännu en gång blef grefvinnan Egmont utsatt för hela den du Barryska
ligans (inclusive hennes faders) förbittring, och förtalet hvässte mot henne
sina pilar. På samma gång hon drömde om en rekreationsresa till
Italien öfver Wien och om möjligheten att i sistnämnda stad
sammanträffa med sin dyrkade hjälte, kände hon sitt bröstlidandes framsteg.
Den italienska resan uteblef. För att söka återställa sin helsa begaf
hon sig till landet, för att där, på slottet Braisne, den 14 oktober
1773 slockna. Först efter hennes död ankom det miniatyrporträtt
af Gustaf III, hvarpå hon så länge hoppats. Hennes eget hade kort
förut fullbordats af den svenske miniatyrmålaren Hall.
« »
•
Förbindelsen mellan Gustaf III och grefvinnan Egmont har ej
varit okänd förut. Särskildt har Geffroy med begagnande af hennes
bref fast uppmärksamheten på den roll hon spelat. Grefvinnan
d’Armaillé meddelar emellertid rikhaltigare utdrag ur dessa bref och
har dessutom förtjänsten att ha lämnat en fullständig biografi af sin
hjältinna. Denna har ej förlorat därpå. Hon dog ung och glömdes
snart, eller om hennes namn fortlefde, var det för att blifva
medelpunkten i mer eller mindre äfventyrliga sägner, hvarpå äfven den
svenska literaturen ej saknar exempel. Författarinnan har, som det
tyckes med framgång, skingrat dessa, och det är en sympatisk, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
