Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAF III OCH MADAME D*EGMONT
163
slutet en rörande bild, som i hennes bok framträder af den engång
firade, sköna och entusiastiska Septimanie d’Egmont. Hon framstår
som en vacker typ för alla de ädla, människovänliga och frisinnade
sträfvanden inom Frankrikes högre kretsar, som, vid sidan af mycken
flärd och frivolitet, af mycken falsk känslosamhet gifva ett sådant
intresse åt aftonen före den stora franska revolutionen, en typ för
dessa sträfvanden äfven i hvad de hade illusoriskt, opraktiskt och för
verkligheten främmande.
Hennes personliga inverkan på Gustaf III har, åtminstone för
ögonblicket, nog ej varit så ringa. Väl lät han sin politik gå sin
gång utan att hindras att sin väninnas idealistiska drömmar. Det
tyckes som den senare också någon gång upptäckt omotsvarigheten
emellan konungens ord och handlingar vid olika tillfällen. Men att
hennes bifall varit för konungen utaf värde är uppenbart, och på
hans känslor, på den upplysta, mänskliga, i mycket frisinnade
riktningen i hans tidigare regeringssätt, har grefvinnan Egmont måhända
haft något inflytande, låt vara att konungen var alltför flyktig och
beroende af ögonblicket för att mottaga några varaktigare intryck.
Och när han uttalade sin saknad efter hennes död, var det nog icke
den politiska korrespondenten det ensamt gälde.
Författarinnan begår några lätt märkbara misstag i fråga om
svenska förhållanden och personligheter. De betyda dock föga, och
man läser hennes bok med intresse och med nöje.
En framställning af Bengt Oxenstjerna angående den
svenska utrikespolitiken år 1660.
Någon gång i början af år 1692 — vid en tid, då Bengt Oxen-»
stjerna och Nils Bjelke täflade om att bestämma riktningen af den
svenska utrikespolitiken — hafva i det svenska rådet orsakerna till
det krig med Brandenburg, Danmark och andra makter, hvari Sverige
genom franskt inflytande indrogs på 1670-talet, kommit på tal.
Detta har gifvit Bengt Oxenstjerna anledning till att affatta och till
konung Karl XI öfverlämna, jämte ett inledande bref, en »deduktion»,
hvari redogöres för åtskilliga vigtigare drag i konungens förmyndares
utrikespolitik liksom för utrikespolitikens ledning under kouungens
egen regering och de grundsatser, som ledt och för tillfället ledde
Bengt Oxenstjerna i afseende härpå. Detta bref och denna deduktion
äro meddelade i Loenboms samling af »Handlingar till Karl XLs historia»
tredje delen, ss. 65 ff.1, enligt Loenboms uppgift efter originalen,
1 Härtill har L. för sin del fogat trenne »allegater> af handlingar, som
hafva ett visst samband med B. 0:s skrifvelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
