Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P0N1AT0V8K1B BERÄTTELSE OM 8INA ÖDEN
205
konungen vore ur stånd både att själf utdela order och att vidtaga
nödiga mått och steg. Hela infanteriet stäldes då på första linien,
men i stället för att rytteriet bort bilda flyglarne, fick det sin plats
bakom infanteriet i en kolonn på andra linien. Infanteriet hann
endast göra en half svängning till höger för att komma ansigte mot
ansigte med fienden och anfalla densamma. Ehuru de sex
bataljoner, som stodo under general Roos’ befäl, redan blifvit skilda från
den öfriga hären, hvilken dessutom betydligt minskats under anfallen
mot redutterna och de fiendtliga linierna och nu utgjordes af endast
ett litet fåtal, tågade svenskarne det oaktadt mot fienden med allt
det orubbliga lugn, som vanan att segra ingifvit dem. Men
kring-värfde på alla sidor blefvo de emellertid nästan liksom uppslukade
af en ofantlig öfvermakt — tsarens här var nämligen 80,000 man
stark. Rytteriet förblef i overksamhet, och sedan fältmarskalken
tagits tillfånga, irrade det utan ordning hit och dit. Konungen, som
liggande på en bår befann sig mellan de båda linierna och skyddades
af en skvadron drabanter, sextio till antalet, gaf, då han såg sig
omringad af fienden, befallning, att man skulle söka bana honom en
väg på något håll. Den, som ledde hästen, hvarpå båren hvilade,
vågade emellertid icke slå sig igenom; men grefve Poniatovski, som
befann sig vid konungens sida, eldade drabanternas mod och lyckades
i spetsen för dem och en af öfverste Horns skvadroner, som stod i
hans närhet, tränga midt igenom fiendens linier, ehuru utsatt för
elden från flere bataljoner å ömse sidor. Sålunda blef konungen
lyckligt räddad, men af de ryttare, som omgifvit honom, återstod
endast ett tjugutal. Grefve Poniatovskis lifrock genomborrades vid
detta tillfälle 17 gånger, utan att grefven sjelf på minsta sätt sårades.
Sedan han kommit undan detta farliga äfventyr, vände han sig åt
det håll, som föreföll honom minst utsatt, men då de bataljoner
som gifvit eld, sågo honom och hans lilla skara nalkas, riktade de
sina fältstycken mot dem. Konungens bår krossades i stycken, och
de båda hästarne dödades. Grefve Poniatovski hjälpte då konungen
upp på ridknektens häst, men knappast hade han därefter hunnit
taga ett par steg, förrän äfven denne blef skjuten. Löjtnanten vid
drabanterna Gjerta, som befann sig i närheten, afstod då sin häst
åt konungen, som fördes ur elden. Grefve Poniatovski fick därefter
syn på två svenska skvadroner, som ströfvade omkring utan mål.
Han red fatt dem, men då han icke med goda ord kunde uträtta
något med deras befälhafvare, satte han värjan mot hans bröst och
tvingade honom på detta sätt att låta föra sig till konungen. Kort
därpå anlände 300 infanterister, alla sårade oeh anförda af en
löjtnant Mörner, som endast var 14 år gammal — alla officerarne
hade nämligen omkommit i striden. Konungen med sitt åter öppnade
sår, hvarifrån blodet strömmade, började nu orda om att han såge
sig i stånd att strida, då ban befann sig till häst och hade både
infanteri och kavalleri. Jag vet icke om fienden öfverraskats af den
oväntade segern. Den lät emellertid konungen uppsöka trossen,
utan att de många skvadroner, som ströfvade omkring på platsen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
