Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
P0NIAT0VSKI8 BERÅTTELSE OM SINA ÖDEN
gjorde min af att anfalla honom. De 2,000 man, som lemnats i
löpgrafvarne, hade, då de sågo slaget vara förloradt, genast tagit till
flykten och befunno sig nu i säkerhet hos trossen, som skyddades
af 30 kanoner, hvilka, ehuru oladdade i brist på ammunition,
injagade en viss fruktan hos fienden, som åtskilliga gånger visat sig i
deras närhet. Konungen tillbragte en och en half timme med att
låta vårda sitt sår, hvarunder han begärde underrättelser om
fältmarskalken och grefve Piper. Då ingen kunde lemna honom de
önskade upplysningarne, begaf han sig med hela trossen till den lilla
staden Szandarov, belägen på två mils afstånd från Pultava. Dit
anlände till allas hugnad Lewenhaupt med lemningarne af hären,
hvilka till största delen utgjordes af polackar och kosacker samt
ungefär sju eller åtta svenska kavalleriregementen, hvilka icke tagit
någon skada i striden. Tre dagar senare nådde man stranden af
floden Dnjepr vid Perevoloczna.
Några dagar före denna drabbning hade en svensk officer
vid namn Klinkowström inträffat hos konungen medförande
underrättelsen om hans syster hertiginnans af Holstein död. Man ville
emellertid icke att detta sorgebudskap ännu skulle meddelas konungen.
Klinkowström, som rest öfver Krim, hade af tatarernas khan fått en
murza i sitt följe. Denne tatar utmärkte sig i striden, där han
lyckades tillfångataga några ryssar.
Vid stranden af Dnjepr höll konungen råd om hvad som vore
att göra. Mazepa menade, att man borde tåga till Valakiet åt
Bender till, dit man enligt hans försäkringar skulle hinna på fyra
dagsresor. Bender låg icke mer än några mil från polska gränsen
och i Polen uppehöll sig general Krassou för att hjälpa och bistå
konung Stanislaus. Konungen gillade förslaget. Men huru skulle
man komma öfver floden Dnjepr utan båtar och utan möjlighet att
anskaffa sådana? Och alldenstund man befann sig på endast åtta
mils afstånd från valplatsen och kunde friikta fiendens förföljelser,
måste den största skyndsamhet iakttagas. Förutom af sjelfva hären
åtföljdes konungen af en mängd ryssar och kosacker, hvilka frivilligt
gifvit sig åt honom och sökte hans skydd mot tsarens tyranni.
Konungen tänkte i första rummet på att sätta dessa olycklige i
säkerhet. Han ville att general-major Creutz skulle föra dem och
återstoden af hären till Krim, emedan han var försäkrad om khanens
vänskap. Därifrån skulle Creutz tåga till Polen. Trossen skulle
uppbrännas eller kastas i floden Dnjepr, och generalen skulle endast
medtaga penningar, återstoderna af hvad man vunnit i Sachsen. Hvad
Lewenhaupt angick, ville konungen hafva honom hos sig, emedan
denne efter grefve Pipers tillfångatagande var honom oumbärlig.
Lewenhaupt var en man begåfvad med alla nödiga egenskaper både
för kriget och för rådslagen. Lika utmärkt som soldat, fältherre och
minister, var han dessutom en bottenärlig man. Generalen bad
emellertid konungen att låta honom få utföra detta uppdrag, som
han hoppades, med framgång, därvid åberopande sig på sina forna
segrar; och konungen gaf sitt samtycke till denna hans anhållan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
