Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P0N1AT0V8K1B BERÄTTELSE OM 8INA ÖDEN
219
att tsaren skulle hindra tåget. Lyckan syntes på allt sätt gynna
svenske konungens sak, då en oväntad händelse framkallade en
om-startning i alla förut uppgjorda planer eller åtminstone för någon tid
uppsköt deras verkställande. Grefve Poniatovski hade en dag
inbjudit till middag några af sina polska vänner, bland andra
pala-tinen af Kiev [Potockj], hvilken just anländt till Konstantinopel, samt
några andra främlingar. Medan man satt till bords, inträdde i rummet
en turkisk dervisch, d. v. s. en man som helgat sitt lif åt religionen.
På tillfrågan hvad han ville och om ban önskade dricka vin, sade
han sig vilja dricka allt hvad man satte för honom. Sedan ban
tömt två stora bägare, gick grefve Poniatovski fram till honom, emedan
han trodde att dervischen hade något att säga honom. Denne
vände sig då till honom med frågan: »Hvarför är du så glad?»
»Jag har allt skäl att glädjas», genmälde Poniatovski. »Mina affärer
äro i ett förträffligt skick, och jag har visiren till min vän.» »Min
son», svarade dervischen, »hör upp med din glädje, ty inom 50 dagar
skall han vara afsatt.» Dessa ord försatte Poniatovski i vredesmod. Han
började banna den föregifne profeten, men denne fortsatte lugnt sitt
tal. »Om du icke sätter tro till mina ord», sade han, »så teckna
upp dem på väggen, och du skall erfara sanningen af min spådom.»
Dervischens förutsägelse nådde också snart sin fullbordan.
Storvisiren arbetade emellertid oförtrutet och uteslutande i statens
intressen. Han utmärkte sig i synnerhet för stor redbarhet och ville
hvarken göra någon orätt eller mottaga skänker af hvem det vara
månde. Till och med hans officerare och tjenare voro af honom vid
strängt straff förbjudna att mottaga sådana. Han gjorde stora
utgifter, men dessa kommo indirekt sultanens skattkammare till godo.
Ofta tvingade han sin herres vilja att böja sig inför rättvisans bud.
Denna hans ytterliga samvetsgrannhet blef en af orsakerna till hans
fall. En annan omständighet ådrog honom sultanens fulla onåd.
Det fans på den tiden i Konstantinopel en gammal oduglig men
mycket ärelysten aga öfver janitsjarerna, hvilken alltid hade befäl öfver
40 tusen man. 1 tanke på det stundande kriget mot Ryssland ville
storvisiren utbyta nämnde aga mot en dugligare och lät för detta
ändamål från Egypten hemta en viss Jussuf aga af georgisk
härkomst, som gälde för en mycket krigsduglig man. Som turkarne icke
försegla sina bref, råkade den gamle agan få läsa storvisirens bref
till Jussuf. Han sökte nu på allt upptänkligt sätt hålla sig kvar på
sin plats och störta visiren, hvilket också lyckades honom. Innanför
seraljens murar uppehålla sig alltid 200 janitsjarer, hvilka utgöra
sultanens lifvakt. Deras aga har följaktligen mycket lätt att få
tillträde till sultanen. Denne begagnade sig däraf för att på allt sätt
förtala och beljuga visiren, som enligt hans påstående stämplade mot
sultanens lif, höll hemliga rådplägningar i moskéerna med muftin,
eggade folket till uppror och hyste planer på att afsätta sultanen,
såsom Kupruli gjort med hans företrädare o. s. v. Sultanen, som
trodde den gamle agan på hans ord, sände genast bud efter
storvisiren, och då denne infann sig, gjorde sultanen honom förebråelser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
