Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
PONIATOV8K18 BERÄTTELSE OM SINA ÖDEN
öfver att han gjort större utgifter än sin företrädare och återkräfde
det kejserliga sigillet. Som visiren ansåg sig oskyldig, svarade han fast
och beslutsamt, att om hans företrädare förtryckt folket för att med
orättfärdiga medel gagna sin herres sak, så hade han ingalunda haft
lust att i detta afseende likna honom. Han ville troget tjena sin
herre, dock utan att därvid tillfoga någon menniska någon oförrätt.
Sedan han lemnat tillbaka sigillet åt sultanen, slutade han sitt tal
med orden: »Jag har icke eftertraktat visirämbetet; du har själfmant
gifvit mig det. Tag det åter, eftersom du icke är nöjd med mig.»
Efter att hafva yttrat detta aflägsnade han sig uppfyld af vrede.
Yisirens tal gjorde ett djupt intryck på sultanen, och som Numan
hade många vänner inom riket och åtnjöt allmän vördnad, vågade
sultanen icke bringa honom om lifvet, utan gaf endast befallning att
han genast skulle förvisas till Morea. Så snart ryktet om att
Eupruli fallit i onåd spridt sig i staden, böljade folket knota, men
då man erfor, att visiren var vid lif, återstäldes lugnet efterhand
helt och hållet1.
Sultanen tillsatte nu i Konstantinopel en caimakan, d. v. s. en
guvernör, som enligt bruket intager förste ministerns plats, då riket
för tillfället är utan visir, och hvilken har alla statens
angelägenheter om hand. Denne var en georgier till börden, köpt som slaf
på torget för 30 floriner och hette Soliman pascha. Det var en
föga begåfvad och ytterligt egennyttig man. Ryske ambassadören,
Tolstoi, lyckades också lätt muta honom med skänker. Utom Soliman
pascha hade Tolstoi äfven en annan vän inom ministären, nämligen
reis effendi, d. v. s. förste referendarien, åt hvilken han skänkt
200 dukater. Dessa båda män sökte på allt sätt afvända kriget
med Ryssland, hvartill sultanen, tack vare Poniatovskis omsorger,
var besluten. Sultanen hade befalt grefven föra anteckningar öfver
alla sina konferenser med ministrarne och meddela honom dem.
Sålunda var han underrättad om alla caimakans och reis effendis
åtgöranden i tsarens intresse. En dag, då Poniatovski begaf Sig
till caimakanen, fick sultanen från sitt fönster se honom, och
alldenstund turkarne, som bekant, aldrig använda sina sablar annat än i
krig, förvånade det honom, att grefven bar värjan vid sidan, och
han befalde genast en officer fråga honom om orsaken därtill.
Poniatovski svarade, att värjan var ett i kristna länder brukligt
utmärkelsetecken, och att det där endast var menige man som icke
bar någon sådan. Då sultanen fick höra detta, lät han säga grefven,
att han trott honom bära värja af fruktan för öfverfall. Om han
hade fiender i Konstantinopel, skulle nämligen sultanen städse skydda
honom mot dem, och behöfde han icke frukta någon. Officern
androg allt detta i kammaren i caimakanens närvaro. Hvarken
Kuprulis afsättning eller caimakanens ränker hade alltså
åstadkommit någon förändring i svenske konungens affärer, hvilka
befunno sig i det mest önskvärda skick. Ryske sändebudet sökte
’ Numan pascha störtades i angnsti 1710.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
