Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH RYSSLAND EFTER FREDEN I KARDIS 235
Den instruktion Sten Bjelke hade att följa hade utfärdats
hufvudsakligen med tanke på Ryssland. Det förändrade
förhållandet till detta land kräfde nya order, och den 30 maj
utfärdades sådana1. Efter fredens ingående måste, hette det i
dessa, Bjelke upphöra med all »handel» mot Ryssland, detta,
ehuru den svenska regeringen förklarade sig ingalunda ovillig att
med polackarne ingå en mot ryssarne riktad allians, ßedan
Ryssland och Polen väl voro förlikta. Begärde Polen Sveriges
bemedling för en fred med Ryssland, skulle Bjelke låta förmärka
sin regerings villighet härtill och lofva att referera saken för
denna. Man visste redan förut, att utsigterna för en förbindelse
med Polen icke voro stora; nu, sedan Sverige försonat sig med
de båda ländernas gemensamma fiende, borde de blifva mindre
än förut. Visserligen fick Bjelke anvisningar, huru han skulle
öfvertyga polackarne, att Sveriges fred med Ryssland befrämjade
deras egna intressen(!), men man ansåg dock bäst att förändra
hela syftet med underhandlingen. Den skulle hädanefter blott
gälla en »vänskapstraktat in genere» med löfte om ömsesidig hjälp
> i händelse af krig, men utan några detaljerade bestämmelser om
arten af denna hjälp; detaljerna skulle uppgöras »in casu».
Samma dag som denna nya instruktion utfärdades, sändes till
Claes Tott en kopia däraf att lända honom till efterrättelse i
hans diplomatiska värf2.
Det hade hufvudsakligen varit af fruktan för Ryssland som
den svenska regeringen efter freden i Oliva och Köpenhamn i
stället för att »afdanka» de främmande trupper, som genom dessa
försatts i overksamhet, nöjt sig med att med dera vidtaga en
reduktion, hvilken till och med å de orter, som voro mest utsatta
för ett ryskt anfall — Östersjöprovinserna — alldeles ej kommit
till utförande.
Visserligen hade freden ej skaffat Sverige den
penningesumma, med hvilken man hade ämnat att »förnöja» de trupper,
man ville »afdanka», men de tryckte »staten» för hårdt för att
1 R. E.
2 K. M. till C. Tott 30 maj, R. R. — Vid denna tid ådagalade den svenska
regeringen äfven på annat håll ein lojalitet gent emot Ryssland — för tillfället.
Från khanen af Krim hade ankommit en beskickning, hvars egentliga ärende var
att ntpressa lösepenningar för några svenskar, som tatarerna tagit till fånga nnder
det polska kriget; men vid andiensen den 16 jnni öfverlämnade sändebuden
dessutom ett bref från khanen, hvari denne begärde, att Sverige på sitt håll ville
anfalla Ryssland, medan han ansatte det med all makt. På detta bref svarade
man emellertid khanen blott med allmänna vänskapsfraser. K. M:t till khanen,
6 juli, R. R. R. P. 1661 (P. II) 15, 18 jnni.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
