Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT INLÅ.GQ I FRÅGAN OM UNIONSDOKUMENTET AF ÅR 139 7 321
något för aktens giltighet hindrande. Man fordrade endast, att
hvart rike skulle af akten erhålla en afskrift.1
Skilnaden mellan den traditionella uppfattningen, två bref
till eller för hvart rike och den med aktens ordalydelse
öfverensstämmande, två bref af hvart rike, visar sig således visserligen
i formen tydlig och bestämd, men i realiteten, till sin effektiva
betydelse ringa, om ens någon. Aktens kategoriska
stadgande, att tvà bref af hvart rike sculce gifvas och sculæ beseglas,
bestyrker detta till fullo. Att detta kan hafva väckt opposition
är visst möjligt, men här är endast fråga om huru saken i akten
är menad; akten dessutom i öfrigt, såsom jag redan sagt, förutsatt
att verkligen vara hvad dess innehåll angifver, hvilket den icke
är, nämligen mötets enhälliga med konungens och drottningens
samtycke fattade beslut, fattadt af en fullgiltig representation af
de tre rikenas råd, hvilket hvad Norge beträffar icke var fallet.
Betydelsen af Hr Erslevs beriktigande af den förr gängse
uppfattningen är härmed reducerad till sitt verkliga värde.
Jag vill nu i största korthet taga i betraktande, huruvida
unionsdokumentet enligt sin ordalydelse och besegling kan, såsom
Paludan-Müller och Hr Erslev påyrka, anses vara endast ett
vittnesbörd af trovärdiga mån.
Därvid är först att märka, att i dokumentet stadgas, att
de bref, som efter detsamma skola gifvas, de af Hr Erslev s. k.
ratifikationsbrefven, skola vara »ludende i alla modæ oc met
allæ artikele, som hær fore screfvet stan och i det formulär
till ratifikationsbref, Hr Erslev, sid 22 (122), framlägger, är
detta ock riktigt iakttaget alltigenom ända ett stycke ned i den
afslutande bekräftelsen. Det är detta stadgande, som gör akten
till hvad den är, till sjelfva normal- eller fundamentalakten, ty
det är detta, som bestämmer innehållet i de sex brefven, och
äfven formen, så till vida som återgifvandet skall vara ordagrant
(»i alla modæ» etc.) Denna redaktion af texten visar, att här
icke är fråga otn »kun et Vidnesbyrd.» Men läsa vi den akten
afslutande bekräftelsen i dess helhet, skola vi finna icke blott
detta utan ännu mer. Bekräftelsen lyder:
»Til mere beuaring, alle thisse forscrefne stykke, at the
scule stadighe, fäste oc wbrydelicæ blifue ewinnelica met Gudz
1 Vid förlikningen i Stockholm d. 14 oktober 1435, där unionsakten
förklarades skola blifva vid sin falla makt. En lika lydande förklaring hade
afgifvits redan fornt p& mötet i Halmstad d. 3 maj s. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
