Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
O. B. RYDBERG
sitt sigill under dokumentet och, fortfar han, »tænker man sig dette
fremlagt i Norge som Grundlag for dette Riges ratifikation, vilde
Nordmændene vel nok under Henvisning hertil liave været
be-rettigede til ikke at efterkomme aftalen.»1
Detta är märkligt. Paludan-Muller och Hr Erslev påstå
ju, att akten blott är ett vittnesbörd, ett vittnesbörd om attmau
verkligen blifvit ense, och att det vore alldeles otillbörligt om
man satte i fråga att de tio beseglande skulle gifvit ett falskt
intyg. När det alltså blott var fråga om ett intyg, huru kunde
då samtlige Norrmännen undandraga sig att lika med de
andra vittna om sanningen2. Hr Erslev låter dem emellertid åtra
sig i sista stund under själfva beseglingen. Jag anser detta vara ett
fullkomligt ogrundadt påstående, ja jag skall gifva skäl för att hela
Hr Erslevs uppfattning af beseglingen är oriktig, men jag vill för
ett ögonblick antaga, att Norrmännen först under beseglingen
àtrat sig. Låt vara, undandrager någon sitt godkännande af en
akt, om än så sent, så är akten fallen, för så vidt det på hans
underskrift (besegling) beror. Hr Erslev erkänner själf vigten
och betydelsen däraf, att ingen enda Norrman beseglat
dokumentet.
När man står på en ohållbar grund, visar det sig förr eller
senare, att hvad man därpå bygger måste ramla. Så här. De
som beseglade unionsakten, voro ingalunda män som beseglade
hvad de visste icke vara sant. Om en sådan möjlighet kan
man endast tala, när man vidhåller ett så i grund och botten
falskt påstående, som att unionsdokumentet skulle vara blott ett
vittnesbörd. Hr Erslev har ju själf, visserligen mycket oriktigt,
definierat den som en preliminärtraktat. Äfven en sådan måste
vara undertecknad (beseglad) af behöriga personer, ombud eller
representanter, icke blott af trovärdige män. Det var ju under
medeltiden vanligt att förslag till traktater uppsattes af en af
de underhandlande, sådant han ville att traktaten skulle lyda;
därefter besegladt af denna part, som sålunda tog initiativet,
framlades det för den andra parten, som, om han gillade det,
äfven beseglade detsamma. Förslaget var därmed antaget. Man
ansåg att besegling å ett dokument betydde, att den beseglande
för sin del godkände detsamma. Texten var emellertid alltid så
1 Sid. 38 (138).
2 »Det är Vidner, der attestercr, at en Aftale er truffet, og intet inert».
Erslev, Unionsbrevet, sid. 10 (110).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
