Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
O. B. RYDBERG
rubba Kalmarbrefvets egenskap af fundamentalakt, eller upphäfva
hvad jag sagt beträffande analogien med 1450 års bref.
I sista afdelningen af sin skrift, afdeln. III, »Hvorfor endte
Kahnarmødet med et Vidnesbyrd af omtvistelig Gyldighed?» har
Hr Erslev uttalat åsikter i ett och annat fullkomligt
öfverensstämmande med mina. Äfven här gör sig dock den mellan oss
rådande disharmonien gällande. Det skulle ty värr for mig vara
en vansklig uppgift, framför allt en allt för rum- och
tidsödande, att fördjupa mig i undersökningen af vår
samstämmighets rätta förstånd. Jag måste alltså inskränka mig till att
konstatera dess existens och framhärda på den stridens bana,
där Hr Erslev ställt oss. Jag fäster mig först vid följande
moment. Det igenfinnes sid. 40 (140) not 2:
»Naar jeg ovenfor har hævdet, at Vidnesbyrdets Gyldighed
som saadant var omtvistelig, mener jeg naturligvis dets juridiske
Gyldighed i streng Forstand. Vidnesbyrdet i dets foreliggende
Form, forseglet af ti Raader, er derimod fuldt tilstrækkeligt til
at fastslaa det historiske Faktum, der udtales deri: at
For-handlingerne førte till Enighed.» Jag har i det föregående och
i afhandlingen redan visat att hela denna uppfattning af
dokumentet söm ett vittnesbörd är oriktig, och att påståendet att
förhandlingarne fört till slutlig enighet vederlägges af den totala
frånvaron af de norske rådens sigill. Hr Erslev har ju själf
erkänt betydelsen däraf. En bestyrkande omständighet1 har
jag äfven funnit i Engelska sändebuds år 1400 afgifna
utförliga och officiella rapport till Engelska rådet, i hvilken
utförligt redogöres för lagarne angående tronföljden i de tre rikena
och om utsikterna för konung Erik och hans afkomlingar att
de tre rikena skulle komma att under dem förblifva. I denna
rapport inberättar sändebudet, att i Sverge och Danmark
konungadömet öfvergår till ny regent genom val, i Norge däremot
genom arf, men anför därefter skäl, hvarför det är att antaga
att väldet öfver alla tre rikena skulle komma att stanna under
konung Erik och hans ätt. »Hade, säger jag, ett beslut om de
tre rikenas evärdliga förening under en konung, på sätt som
unionsdokumentet innehåller, i suveränernes närvaro och med
deras samtycke, verkligen kommit till stånd på ett så talrikt och
lysande möte som det i Kalmar, är det rentaf omöjligt, att det
’ Inträdestalet, sid. 22, 23.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
