Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
A. HAMMARSKJÖLD
fordrad till kaptenlöjtnant, hvarvid han förbigick 27
premier-löjtnanter och 24 sekondlöjtnanter1. Men detta skulle ej blifva
den enda tjänst Gyldenlöve skulle göra honom.
Följande år kryssade Wessel mellan Norge och Danmark,
eller ock konvojerade han handelsfartyg dels till Bergen, dels till
Holland. Han uppbringade ock.flere svenska fartyg och gjorde
ett par djärfva påhälsningar i trakten af Göteborg. Guvernören
därstädes hade utlofvat en stor belöning åt den, som kunde taga
Wessel och hans skepp. Detta fick Wessel veta. Han infann
sig därför, den 12 augusti 1713, vid Vinga. Härifrån sände
han guvernören ett bref, hvari han för det första besvärade sig
öfver svenskarnes plundringar på de norska kusterna, för det
andra bad han att få underrätta guvernören om sin närvaro vid
Vinga. I fall guvernören hade lust att se honom, kunde han
försöka afhemta honom med en af de svenska fregatterna. Till
sist utmanade han hvar och en af de svenska skeppskaptenerna,
änskönt hans »force icke är så stor som deras».
Guvernören vardt mycket förtörnad öfver denna skrifvelse.
Han hade dock allaredan i förväg utsändt två örlogsskepp, som
skulle söka få fatt på Wessel och göra honom oskadlig.
Dagen därpå, då Wessel var nära Skagen, varseblef han
två örlogsskepp, sora under dansk flagg kommo seglande rakt på
honom. Wessel, som annars så väl förstod sig på att lura sina
fiender, vardt nu själf lurad. Han brassade sina segel för att
invänta dem. Då de kommo närmare, frågar han det ena
skeppet, hvarifrån det kom, hvarpå han fick till svar: »Köpenhamn».
Då Wessel därpå sporde om skeppets namn, svarade man: »Nya
Elfsborg», och i detsamma strök skeppet, som förde 44 kanoner,
den danska flaggan och hissade den svenska samt gaf Wessels
fregatt två skott i aktern. Wessels folk förlorade modet, men
icke dess chef. Han ville till och med angripa det ena svenska
skeppet, men hans manskap vägrade tvänne gånger och ville icke
ens skjuta, utan hotade att gifva sig, om han ej lät hålla undan
för fienden. Wessel såg sig nu tvungen att göra detta,
hvarefter det blef en lång kanonad mellan honom och hans fiender,
hvarunder hans skepp led stor skada. Men sedan han kommit
utom skotthåll, vänder han för att komma upp i lovart,
hvarefter han beslöt sig för det oerhörda vågspelet att bemäktiga sig
ett kofferdifartyg, som följde de svenska krigsfartygen. Men när
1 Anker, Tordenskjöld, s. 34.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
