Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM TORDENSKJÖLD OCH SVENSKARNE
349
detta märkte faran, sökte det skydd bakom örlogsskeppen. Af sin
häftighet och stridslystnad lät dock Wessel förleda sig att följa
efter. Han kom därför så nära det andra skeppet Kalmar om
5Q kanoner, att han af det fick tre lag. Han måste nu, mycket
illa tilltygad, retirera. Hans märssegel var skadadt, hans
fock-mast hade gått öfver bord. Hade de svenska skeppskaptenerna
förstått sin sak bättre, hade Wessels skepp ovilkorligen blifvit
skjutet i sänk. Men det var Wessels lycka, att han aldrig
mötte någon svensk, som i sjömannaduglighet var hans like.
Tidigt på våren 1714 gjorde Wessel med några matroser en
landstigning vid Torrekov i Skåne för att kunskapa. Han och
hans folk hade dock ej gått många hundra steg, förrän en trupp
dragoner sprängde fram. Matroserna flydde genast till båten och
lemnade sin kapten i sticket. Tre dragoner afskuro honom
vägen, uppmanade honom att gifva sig och att åt dem
öfverlemna sin värja. Wessel såg sig tvungen att härpå svara »?’a».
Men då den mellersta dragonen nu lättroget gick fram och räckte
ut sin hand tor att mottaga hans värja, gaf Wessel honom i
stället ett hugg öfver armen under utropet: »ännu icke». Därpå
störtade han sig mellan de förbluffade dragonerna ned mot
stranden och sedan i hafvet samt uppnådde simmande de sina1.
Med ett svenskt fartyg om 28 kanoner, som hade engelsk
besättning och en engelsman vid namn Bactman till chef, stötte
Wessel ihop utanför Lindesnæs, den juli 1714. Under två
dagar sammandrabbade de tre gånger. När Wessel fått veta att
han ej hade kvar mera än fyra skott krut per kanon, begärde
han att få låna hvad han behöfde af sin motståndare. Bactman
svarade, att han icke kunde undvara något. Därpå drack han
Wessel till, skålen beledsagades af ett sjufaldigt hurra. Wessel
besvarade skålen, men lät den åtföljas endast af tre hurrarop,
hvarpå de bägge motståndarne illa tilltygade åtskildes.
Löwen-dals galej hade 16 skott i skrofvet. För denna strid och detta
skälande blef Wessel ställd för krigsrätt. Wessel försvarade sig
dock med både fyndighet och humoristisk kvickhet, så att
krigsrätten ej fällde någon dom, utan genom Gyldenlöves tillskyndan
lät saken hänskjutas till konungen, som i stället för att straffa
belönade sin gullgosse genom att göra honom till kapten. Peder
Wessel var då 24 år.
1 Panl Anker, som sä ofta klandrar svenskarne för deras list och svek, har
förmildrat denna historia för mycket till sin hjältes fördel. Jfr Rothe, I, s. 149.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
