Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
STRÖDDA MEDDELANDEN OCH AKTSTYCKEN
går i landsflykt, och däremot erkänna Karl äfven såsom sin
rättmätige konuDg. Det var ej att fordra, att den segrande Karl skulle
erkänna den unge prins Knut såsom arfprins, den där blott hade att
vänta lifvet ur Karl for att själf bestiga tronen — och detta skulle
ju dock Karl erkänt genom det egendomliga riksbytet. Hade Karl
erkänt detta, då synes man med fog kunna fråga sig, hvarföre prins
Knut gick i landsflykt. Jag står fast vid min en gång uttalade åsikt1,
att den sverkerska ätten efter Erik d. heliges död är det legitima
konungahuset, då däremot Eriks ättlingar representera en
eröfrar-dynasti, hvars båda första konungar äro det öppna våldets män. Knut
Erikssons strid mot Karl Sverkersson är enligt krönikornas intyg2 af
enahanda natur, som Erik Knutsons mot Sverker Karlsson; ser man
i den senare allenast en tilltagsen tronpretendents lyckosamma uppror
mot landets lagliga öfverhet, torde man ock böra se detsamma i den
förra fejden. Olaus Petri säger visserligen i sin krönika3, att det
Ȋr nog troendes, att konung Knut har haft dem af Uppland med sig,
som ljans fader hade tngit till konung, och att konung Karls släkt,
som stod honom emot, har haft östgötarne och (till äfventyrs) flere
landsäudar med sig»; men att blott på grund af detta vittnesbörd,
som ju endast tolkar Olai Petri enskilda förmodan, söka slå fast, att
den gamla fejden mellan landskapen fortsatt att rasa ännu efter Eriks
död, synes mig vara särdeles vågadt4.
En annan fråga, hvari jag är af skild mening med doc. Kjellén,
är i afseende på uppfattningen af g 1 i Upplandslagens konungabalk.
Medan han har samma uppfattning af denna paragraf som Schlyter,
ansluter jag mig åter i hufvudsak till samma åsikt, som uttalats af
H. Hildebrand5 och andra forskare före honom. Hvar och en, som
läser bemälda lagrum utan någon förutfattad mening, måste, synes
mig, taga för gifvet, att de i detsamma omnämnda lagmännen
verkligen borde närvara vid valtillfallet, och jag finner ett stöd för
riktigheten af denna tolkning dels i den viktiga omständigheten, att de i
oftanämnda lagrum uppräknade lagmännen, de och vare sig färre eller
flere, veterligen närvoro vid konungavalet 1319, det första
konungaval, som förekommer efter Upplandslagens stadfästelse11, dels ock i
ordalagen i konung Håkan II:s märkliga bref af år 1362, däri just
de i g 1 Uppl.L. nämnda lagmännen, de och ej flere, sägas af ålder
hafva ägt rätt att bevista Morating7, dels slutligen i § 1 af
Söder-mannalagens (codex A) konungabalk, hvari samma lagmän (med
till-lägg af Värmlands) nämnas i enahanda ordasätt som i Upplandslagen,
och detta ehuru Södermannalagen stadfàstades några år efter 1319
års konungaval, och doc. Kjellén själf anser, att Södermannalagen
1 Key-Aberg, »Om konnnga- och tronföljareval», sid. 8.
2 Cat. V. Script. rer. sv. I, i, sid. 13. Ericns Olai.
3 Svenska krönika (ed. Klemming), sid. 6&—66.
* Jfr »Om Eriksgatan», sid. 8, not. 2.
8 Jfr Sveriges Medeltid, II, sid. 8, not. 1.
6 Vidare härom se »Om konunga- o. tronf.-val», sid. 19.
’ Jfr föreg, afhandl. sid. 24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
