Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDERRÄTTELSER
369
minnesvärd därigenom, att det var under hans ämbetstid, som
Vatikanens »archivio segreto» öppnades för historisk forskning.
Kardinal Hergenröther var född i Würzburg 1822, samt blef vid
30 års ålder professor i kyrkohistoria och kanonisk rätt vid sin
födelsestads universitet. Hans förnämsta vetenskapliga bedrift såsom
kyrkohistoriker äro hans lärda arbeten om schismen mellan
österländska och vesterländska kyrkan, frukten af studier under vidsträckta
resor och ihärdig forskning i den grekiskt-kristna litteraturen.
»Monu-menta Græca ad Photium ejusque historiam pertinentia», I—III, och
»Photius, Patriarch von Constantinopel, sein Leben, seine Schriften und
das griechisohe Schisma» äro Hergenröthers hufvudarbeten på detta
område. Utom smärre kyrkohistoriska skrifter har han därjämte
utgifvit en i deri katolska världen högt skattad »Handbuch der
allge-meinen Kirchengeschichte» i tre band, som mellan 1876 och 1886
upplefvat tre upplagor. — Vid sidan af detta vetenskapliga författarskap
behandlade den lärde Würzburgerprofessorn med förkärlek
kyrkohistoriska frågor för dageu och gjorde sig känd såsom en påfvedömets
ifrige försvarare. Stor uppmärksamhet väckte hans 1860 utgifna skrift
»Die Kirchenstreit seit der Französischen Revolution»; och hans
anseende hos Vatikanen var så befàstadt, att han fore det Vatikanska
conciliet kallades till deltagande i de förberedande öfverläggningarna.
I deu Döllingerska striden om ofelbarhetsdogmen var Hergenröther en
ifrig deltagare; mot Döllingers skrift »Der Papst u. d. Konzil, von
Janus» utgaf han sin »Anti-Janus» (1870), m. fl. andra stridsskrifter.
Mot Roms eröfring och det nya italienska regementet i den katolska
världens gamla hufvudstad protesterade han i skriften »Denkschrift über
die dem Papste durch die Ockupation Roms vollbrachteGewaltthat»(1871)
o. s. v. Dessa och andra förtjänster om den påfliga stolen förskaffade
Hergenröther kardinalsvärdigheten 1879; och han drog s. å. till Rom
för att öfvertaga vården af det påfliga arkivet. »Clerus und Bürgerschaft»
i den baierska universitetsstaden firade den nye kyrkofurstens afsked
därifrån med högtidligheter, som skildrats i en särskildt utgifven festskrift.
Hergenröthers dubbla egenskap af lärd kyrkohistoriker och ifrig
deltagare i den kyrkopolitiska polemiken hade beredt honom den
viktiga förtroendeplatsen; och hans tyska vetenskapliga bildning gjorde
honom därtill särskildt kvalificerad. Det var redan året efter
Hergenröthers öfvertagande af arkivets förvaltning, som det öppnades för
forskare; och under hans ledning började publikationen af de serier
af påfliga »Regesta», vid hvilkas utgifvande han fästat sitt namn (jfr
ofvan sid. 295). I tio år kvarstod han såsom arkivföreståndare under
de nya förhållandena. De sista åren låg dock, sedan sjukdom brutit
hans krafter, ledniDgen i yngre och kraftigare händer. — Den gamle
lärdes blida väsen förrådde på ålderdomen intet af den stridbare
teologiske polemikern. Hans flitiga kyrkohistoriska författarskap skulle
äfven utan kardinalspurpurn hos eftervärlden hafva tillförsäkrat honom
ett aktadt namn, och om det Vatikanska arkivets skatter i en framtid
i större utsträckning komma att göras tillgängliga, så bör
Hergenröthers initiativ därvid bevaras i tacksamt minne. (T.)
Hist. Tidskrift 1890 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
