Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
ÖFVltRSIGTBB’ OCH GRANSKNINGAR
ordning blef antagen. Hvad krigsväsendet beträffar, anteckna vi
rust-tjänstordningen af 1648. Förhållandet till Ryssland gaf guvernören
åtskilligt att göra; förvecklingar uppkommo och underhandlingar fördes,
dels af politisk, dels af kommersiel art, de förra särskildt i
anledning af gränsregleringen, de senare i samband med försök att draga
den ryska handeln till en del öfver Reval. Slutligen bör nämnas, att
Erik O. visade sig kunna behandla den estländska adeln på ett
förståndigt sätt, hvilket var en vigtig, men ingalunda lätt sak; han sökte
tillvarataga de svenska intressena och sin egen värdighet, utan att allt
för mycket stöta de stolta adelsmännen för hufvudet.
Emellanåt gjorde guvernören resor till Livland, Finland och äfven
hem till Sverige, t. ex. 1648, då han firade sitt bröllop med Elsa
Elisabet Brahe, och 1660, då han var närvarande vid riksdagen och
vid drottningens kröning.
I aug. 1652 utnämdes Erik O. till generaldirektor öfver det kort
förut upprättade kommerse- eller handelskollegium och i okt. samma
år till riksråd. Förf. kan icke med bestämdhet säga, om han själf
ville lemna guvernörsbefattningen i Estland, men säkert är, att han
af drottningen, som nu börjat »ästimera» honom, återkallades till
Sverige och fick en helt annan verkningskrets. Han reste emellertid
tillbaka till Estland och tillträdde sitt nya ämbete först det följande
året. Kollegiets uppgift var naturligtvis att befrämja Sveriges handel
och industri samt att såsom öfverstyrelse handlägga dithörande
ärenden. Under Erik Oxenstiernas ledning utvecklade nu
handelskollegium en ganska liflig verksamhet. Man ville höja Sveriges handel
genom att befria oss från det kommersiella beroendet af Holland, men
som vår egen handelsflotta var mycket liten, måste man gå försigtigt
tillväga. Åtskilliga residenter och politiska korrespondenter ålades att
taga noggrann kännedom om handelsförhållandena och insända
regelbundna rapporter till kollegiet, och det var äfven fråga om att
tillsätta särskilda konsuler på en mängd ställen, ett förslag, som dock
endast delvis förverkligades. Vidare utvidgades den s. k.
skeppsfriheten, hvarigenom åtskilliga förmåner bereddes åt den svenska
sjöfarten på utländingars, särskildt holländares bekostnad. Ett och
annat gjordes för att uppmuntra skeppsbyggeriet, som dock icke ville
taga fart. Städerna, i synnerhet Göteborg, tullväsendet samt
handelskompanierna voro äfven föremål för kollegiets uppmärksamhet. Hvad
industrien beträffar, nämna vi endast, att det var under Erik 0:s tid,
som Rademacher fick privilegium på manufakturverken vid Eskilstuna.
Men detta var icke nog, man måste också knyta direkta
handelsförbindelser med främmande makter, företrädesvis England,
Hollän-darnes medtäflare. Detta föranledde underhandlingar, med hvilka
handelskollegiet icke hade mycket att skaffa, men som Erik O. ofta
ingrep uti på grund af särskildt förordnande, t. ex. under Axel
Oxenstiernas sjukdom. 1653 anlände den engelske ambassadören
White-locke till Stockholm, och underhandlingarna med honom ledde till
ett fördrag, som afslöts i april 1654. Whitelocke lär ha funnit Erik
O. »stolt och föga tillmötesgående, ehuru han beundrade hans skick-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
