Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ÖFVltRSIGTBB’ OCH GRANSKNINGAR
efter krigets utbrott, sedan Erik O. i sept. anländt till Warschau.
Karl Gustaf var d& redan på väg söderut mot Krakau, hvilket
föranledde en viss oro hos Oxenstierna, som först och främBt tänkte på
Preussens eröfring. Inom kort kommer emellertid konungen tillbaka,
intager större delen af polska Preussen (Vest-Preussen) och inrycker
i Ost-Preussen. Hufvudintresset vänder sig nu omkring förhållandet
till kurfursten af Brandenburg, såsom innehafvare af det sist nämda
landet. Underhandlingarna och fördraget i Königsberg, hvarigenom
Sverige fick suveräniteten öfver Ost-Preussen, äro bekanta saker. Att
resultatet blef så godt, är nog till stor del Oxenstiernas förtjänst,
men hans värf underlättades naturligtvis betydligt genom Karl Gustafs
militära framgångar. Både konungen och kansleren lära emellertid
hyst den förhoppningen att sedermera kunna förmå kurfursten att
utbyta Ost-Preussen mot något annat land. Detta sammanhänger med
frågan om Polens delning, hvartill flere förslag återfinnas bland Erik
0:8 koncepter; enligt ett af dem skulle Sverige för egen räkning taga
en god del af landet söder om Preussen ända till Netze, Wartha,
Bug och Narew, men om detta betecknar hans egen mening, eller
om det är ett uttryck för Karl Gustafs sangviniska uppfattning, kan
vara svårt att afgöra, säkert är att Oxenstierna ville, att man skulle
gå till väga efter en bestämd plan, under det att konungens åsigter
synas hafva varit något sväfvande och oklara.
Karl Gustaf företager emellertid sitt andra tåg mot söder, och
under tiden styr Erik O. Vest-Preussen i egenskap af generalguvernör;
han underhandlar med de städer, som ännu ej voro intagna, utfärdar
proklamationer, sammankallar en landtdag, försöker att ordna de
kyrkliga, judiciella, militära och ekonomiska förhållandena. Svårigheterna
voro stora, delvis oöfvervinneliga, och Oxenstierna måste fortfarande
egna mycken tid åt de diplomatiska underhandlingarna, i synnerhet
med Brandenburg och Holland: Fördragen i Marienburg och Elbing
äro Erik 0:s sista bedrifter. Redogörelsen för underhandlingarna med
kurfursten är ganska utförlig, grundad hufvudsakligen på Oxenstiernas
och Waldecks brefväxling. Sveriges förhållande till Nederländerna
har, såsom ofvan blifvit nämdt, förut varit föremål för förf:s
undersökningar, men framställningen har nu kompletterats genom
användande af Erik 0:s bref till Karl Gustaf och de holländska
sändebudens relationer (de senare i arkivet i Haag).
Emellertid hade märkeliga ting passerat: Ryssarna hade infallit
i de svenska Östersjöprovinserna och vår militära ställning i Polen
hade, oaktadt segern vid Warschau, betydligt försämrats. Skulle man
under sådana omständigheter sluta fred med Polen? Man kunde fä
Lirland och Johan Kasimirs afsägelse af anspråken på svenska kronan,
men Preussen måste återlemnas. Rikskansleren ansåg emellertid, att
man därmed förlorade hela vinsten af kriget, samt rådde konungen
att fortsätta striden och att förstärka sin ställning genom förbund; i
sin ifver att uppsöka bundsförvandter låter Erik Ö. tankarna flyga
icke blott till turkar och tatarer, utan ända till perserna. Närmast
till hands låg dock att förnya förbundet med Brandenburg, men en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
