Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KJELLÉN, OM EB1KSGATAN
II
rättas af några och eden mottagas af andra? Enligt senare tiders
intyg samlades på valfältet kring Mora sten många flera än de egentliga
valmännen, d. v. s. lagmännen och de tolf från hvar lagsaga (jfr
berättelserna om Albrekts val och intygen 1434 om Eriks af Pommern
val). Huru valet tillgick den tid folklanden ensamma valde, därom
är intet bekant, men icke behöfver man antaga ett särskildt
Uppsalating. Hela resonnemanget s. 30 synes mig vara i hög grad
konstrueradt.
»Jag vill fästa uppmärksamheten på det onaturliga», säger förf.
s. 12, »i antagandet, att de svenska landskaperna med deras starka
känsla af siu frihet och likställighet inbördes, plötsligen skulle
obetingadt afstått sin vigtigaste politiska rättighet till förmån för en enda
särskild landskapsbefolkning.» Det är just detta, synes det mig, som
uppenbarligen har skett, det må vara onaturligt eller icke, ehuru det
ingalunda skedde »obetingadt», ty den nyvalde konungen måste lofva
att respektera landskapens lagar — och förf. synes mig ej ha bevisat
motsatsen.1 Götafolken hade redan gjort en annan eftergift, i fråga
om ärkebiskopssätet, och de hade fått godtgörelse i den starka
själfstyrelse, som deras landskapslagar betryggade dem. I sanning, de hade
till en början ej mycket att befara af den »allvaldige» konungen. Hvad
de gjorde var ju blott att erkänna en rätt, som sedan urgamla tider tillhört
Uppland. Hvarföre skulle ej äfven här det »konservativa drag» gjort sig
gällande, som förf. annars anser utmärka medeltidens svenska folk?
Eriksgatan har, säger förf., aldrig i verkligheten förekommit före
1319. Det synes vara svårt att bevisa motsatsen, men visst är, att
det bevis förf. anför för sin åsigt, föga eller intet bevisar. Val och
eriksgata borde enligt hans teori ha förekommit åtminstone 1250 vid
Folkungaättens upphöjande på tronen. Af källornas tystnad drager
han den slutsatsen, att något sådant icke egt rum. Man måste ur
historisk-kritisk synpunkt inlägga en gensaga mot ett sådant
resonnemang. Källornas tystnad vid detta tillfälle — sådana vi nämligen
ega dem från 1200-talet — bevisar precis lika mycket eller lika litet
för den ena eller andra åsigten.
Bevisen för kronans ärftlighet under 1200-talet, i den
fullständiga mening förf. antager, synas mig ej vara rätt öfvertygande; förf.
har ej lyckats förringa betydelsen af det vigtiga motbevis, han själf
anför, tronföljarhyllningarna. I själfva verket upprepas samma
förhållanden före och efter det betydelsefulla året 1319. Liksom Knut
Eriksson, Magnus Birgersson, Birger Magnusson låta hylla sin söner,
så göra äfven Magnus Eriksson och alla följande konungar, så snart
de fått någon anledning därtill. Förf. fäster stor vigt vid talet om
»itis hæreditarium» i en påflig skrifvelse (s. 18, 19). Utom det att
framställningarna till curian, på hvilka dess uttalanden stöda sig, i
sådana fall endast äro att betrakta som advokatens anförande för sin
klient och sålunda icke utan vidare förtjäna tilltro, vill jag blott
påminna om, att år 1365 — och då erkänner äfven förf. att valriket
1 Hvar står det sagdt, att den enda regeringshandling konungen under
eriksgatan fick utöfva, var ben&dningirätten (s. 22)?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
