Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA ÅTTABTAL
25
således motsvarande både ättarta florna och adelskalendern. Häremot
är ingenting att invända, eftersom en kalender egentligen förutsätter
befintligheten af en slägtbok. Nu har emellertid en alldeles ny
afdelning tillkommit. Meningen är nämligen, att ättartalen skola vara
på en gång slägtbok och slägtkalender samt tidskrift för slägtkunskap
och slägtforskning. Huruvida en sådan sammanslagning är lämplig,
därom kunna meningarne vara delade. Det förefaller, som om ett
arbete, hvilket i sig skall innefatta både slägtbok och slägtkalender,
vore af den vidtomfattande beskaffenhet, att det icke borde belastas
med tidskriftsuppsatser, äfven om dessa i sitt slag äro förträffliga.
Nog vore det bäst, om sådana saker kunde framläggas i en särskild
genealogisk tidskrift1 eller såsom hittills i andra redan befintliga
tidskrifter.
Vi öfvergå emellertid till en redogörelse för innehållet i »Svenska
ättartal för 1889». Först påträffa vi slägtuppgifter och uppsatser
rörande konungahuset: Svenska konungahusets medlemmars, danska
kronprinsparets samt prinsen och prinsessan Bernadottes inbördes
slägtskap (3 särskilda tabeller), om konung Karl Johans förfäder,
hufvudsakligen med ledning af grefve Fr. Wrangels forskningar, m. m.
Sedau komma uppsatser med åtföljande tabeller angående Karl
Knutssons, Karl den stores och Harald Hårfagers ättlingar i Sverige, samt
därefter 24 anträd, hvaribland fyra i 6:te led med 64 förfäder,
nämligen för Gustaf II Adolf, Karl XII, öfversten grefve Erik Brahe
och generalmajoren grefve Axel Gabriel Oxenstierna af Croneborg.
Bland bekanta personligheter, hvilkas anor uppvisas, kunna vidare
exempelvis nämnas Erik Gustaf Geijer och Wilhelm Erik Svedelius
(4:de led med 16 förfäder). Mindre bekanta äro däremot fröknarna
Märta Egerström och Eva Kugelberg, den ena född 1886 och den
andra 1885, men det medgifves, att deras förfäder kunna vara mera
kända. Allt detta utgör hufvudsakligen bokens tidskriftsafdelning,
men dit kan man också räkna uppsatserna om svenska Bjelkeslägten
under medeltiden och om slägten Lejonhufvuds (Lewenhaupts)
härstamning, båda af K. H. Karlsson, samt om falska Vasaättlingar,
hvilka uppsatser äro införda i serien af de egentliga ättartalen.
Dessa sistnämda bilda naturligtvis bokens värdefullaste afdelning
och upptaga också rättvisligen det största utrymmet. Vi vilja
framhålla ett och annat ur det rika och intressanta materialet. En
slutsats, som ligger nära till hands, då man följer med en slägts
utveckling, är den, att dess verkningskrets var mera inskränkt förr än
nu, det var en viss enformighet i sysselsättning och arbete; far och
son kunde ha samma yrke i flere generationer, men ju längre man
kommer fram mot våra dagar, dess större blir omvexlingen. Slägten
Almquist var en gammal odalmannaslägt från Almunge socken, men
blef sedan på 1700-talet en sannskyldig prestslägt; fyra medlemmar
voro teologie professorer i Upsala, af hvilka en äfven blef biskop; i
1 Att en sådan sknlle kunna utgifvas, torde icke vara omöjligt, ifall en
svensk slägtforskningsförening kommer till st&nd, hvarom det heter i förordet,
att den »snart kan blifva verklighet».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
