Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
ÖJfVERSIOTBR OCH GRANSKNING AH
anfall företogs (se Kristian Augusts rapport af d. 18 aug.). Redan
den 14 augusti hade ock själfva kanslipresidenten Kaas meddelat
konungen, att det möjligen kunde blifva nödvändigt att förlänga
terminen för stilleståndets uppsägande, och det dröjde icke länge, förrän
han rent af föreslog ett nytt stillestånd med Sverige för att dymedelst
upplösa Adlersparres armé och beröfva honom makten, och d. 27
augusti samtyckte både han och prins Fredrik att mot konungens
uttryckliga order negotiera om stilleståndets förlängande, dock mot
villkor, att detta underställdes konungens ratifikation. Upplysande
för ställningen är prins Fredriks rapport af d. 27 aug., i hvilken han
efter redogörelsen för denna konferens med Kristian August om
stilleståndet, beklagar sig öfver, att han, den befàlhafvande generalen, ej
egde en sadel och icke heller kuude få köpa någon i rikets hufvudstad.
Det heter i Nielsens biografi öfver Wedel, sid. 341: »Sverige
var i August truet af en alvorlig fare, og man var i denne
hense-ende ligesaa vel inde i forholdene i det norske som i det svenske
hovedkvarter. Paa intet af disse steder kunde det herske uvished om,
hvad Sverige risikerede, hvis 20,000, ja blot 15,000 norske tropper
rykkede over grænsen som Russernes forbundne.» Af Kristian Augusts
rapporter af den 13 jan., den 3 febr., den 3 mars och den 15 juli
är det emellertid alldeles klart, att högst 9,000 man kunde disponeras
till ett anfall på Sverige. Då nu Adlersparre åter stod vid gränsen
med västra arméen, torde man för denna tid kunna instämma i
Anckarsvärds omdöme, att ett norskt anfall icke för Sverige medfört
någon synnerlig fara.
Helt annorlunda var förhållandet på våren. Då hade Kristian
August visserligen Sveriges öde i sin hand; men då det på den tiden
antogs, att revolutionen i Sverige skulle medföra ett fullständigt
systemskifte, måste ett stillestånd förefalla fullt naturligt äfven utan
alla biafsigter, och det har ju ock sin fulla motsvarighet på den
ryska sidan. Men under det Alexander missgillade sina generalers
åtgöranden och återupptog fientligheterna, ingick konung Fredrik,
så länge han trodde sig ega hopp om Sveriges krona, d. v. s. i april
och större delen af maj månad, till den grad på Kristian Augusts
tankegång, att han medgaf stilleståndets förlängning med 4 veckors
uppsägningstid1. Och då befallning om inryckning i Sverige kom,
var den som sagdt allt intill d. 19 juli hypotetisk och blef väsentligen
af denna grund icke effektiv.
Brefväxlingen upplyser också en annan sak, nämligen att
konungens uppfordringar till prinsen under juni månad att lyda order
hade sin egentliga grund i prinsens förslag till en samverkan med
svenskarne, som han öppenhjärtigt meddelade konungen. Hade han
1 Se depescherna af d. 18 april, d. 4 maj och d. 12 maj. Den 4 maj
appro-berades till och med stillestånd med 5 veckors uppsägning, men tillika anbefalldes
prins Kristian att tills vidare låta saken anstå, såvida den ej redan var gjord, så ock
d. 12 maj. Att stilleståndet detta oaktadt icke förlängdes, berodde sannolikt därpå,
att Kristian Augnst därtill bemyndigat Barre, som emellertid uppehölls i Köpenhamn,
till» konung Fredrik ångrat sitt medgifvande och återkallat detsamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
