Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
ÖFVltRSIGTBB’ OCH GRANSKNINGAR
Anteckningar om mitt förflutna lif af Wilhelm Erik Svedelius.
638 sid. Stockholm, Fahlcrantz & C;o. 1889.
Svedelii lefnadsminnen behöfva ej någon rekommendation från
vår sida — de ha den förutan vunnit en stor spridning och
förvärfvat många vänner — men som en gärd af pietet mot den
hädangångna läraren böra vi dock egna några ord åt denna hans sista
afskedshelsning till ungdomen och till allmänheten. Man kan mot
dessa Anteckningar, liksom mot mycket af hvad Svedelius skrifvit,
anmärka en bredd, som stundom synes gå till öfvermätt, en
ordrikedom, som emellauåt urartar till slöseri. Framställningen, i hans
större arbeten åtminstone, flyter ej alltid framät i flodens snabba och
jämna lopp; den vidgar sig stundom och vill ej ogärna stanna i
betraktelser, hvilka visserligen ofta kunna ega originalitet och behag,
men ej alltid motsvarande djup, och för den, som vill hinna till
målet, vill gripa resultaten, någon gång förefalla hindersamma. Men
med all sin bredd och till och med måhända just genom densamma
ha dessa Anteckningar, icke minst för den bortgångnes vänner och
lärjungar, blifvit ett dyrbart biografiskt dokument och belysa med en
ovanlig fullständighet karaktären och utvecklingen hos en man, som
på sin tids ungdom öfvat ett stort och ett godt inflytande. Man har
anmärkt på det vändande ut och in på sig sjelf, som här skulle
förekomma, på detta reflekterande öfver sitt eget jag, och det kan så
vara, att en och annan praktiskt anlagd natur ej kan sympatisera
därmed. Men det afspeglar Big i dessa betraktelser ett
sannings-sträfvande, en själfpröfning och en själfkännedom, som ej kunna annat
än göra djupt intryck och som särskildt för den ungdom, bland
hvilken Svedelius så gärna vistades, måste vara lärorika, på samma gång
som den Svedeliska stilens lättlästhet och originalitet icke häller här
förneka sig. Det är sällsynt, men därföre också intressant att i
literaturen finna dylika själfbekännelser. Det är ännu sällsyntare att finna
en sådan frånvaro af själföfverskattning, en sådan anspråkslöshet i
domen öfver egen lifsgärning. Detta tillsammans, innehållets art och
framställningens form, gifva åt Anteckningarna ett varaktigt värde,
ehuru det hufvudsakligen är om sig själf, sin inre utveckling och sin
lifsuppfattning, förf. talar. Frånse vi de ofta roliga anekdoterna från
skolåren, samt några intressanta och upplysande skildringar från
30-och 40-talet8 student- och universitetslif, har nämligen Svedelius ej
mycket att berätta om yttre händelser. Han var ej någon det
praktiska lifvets man och har sitt namn ej fästadt vid några
universitetsreformer; äfven hans omdömen om personer, med hvilka han kommit
i beröring, äro, för att vara i memoirer, korta och knapphändiga —
för memoirernas skötesynd, skandal- eller skvallersjukan, har han gått
fri. Betecknande för denna studenternas och studentlifvets vän är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
