Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80HYBBB980N, FINLAND8 HISTORIA
57
Arbetets andra band börjar med Karl den XII:s tillträde till
regeringen. Stora ofredens mörka tider stundade för Finlands folk,
tider af vilda fejder och fiendtligt förtryck, af hunger och pest, af
armod och elände. Ett folk af mindre seg halt än Finlands ädla
söner hade törhända dukat under eller förvildats i dessa olyckans
dagar. Efter de hopplösa strider, där landets bästa blod förblödt,
följde en sexårig, hård fiendtlig ockupation. »Frukterna af seklers
arbete såväl på den materiella odlingens som den andliga bildningens
fält voro bortsopade, och ett nästan fullständigt barbari hade trädt i
stället» (II, s. 39). Man måste i sanning instämma i förfrs omdöme
om Karl XII (II, s. 56), att en af de mörkaste punkterna i hans
historia är, att han lemnade Finland utan skydd. — Lyckligtvis
ådagalade den ryska styrelsen i Finland, om hvilkens organisation
och förvaltningsåtgärder förf. meddelat utförliga upplysningar, under
ockupationens senaste år större mildhet gent emot inbyggarne och
gick tillväga med bättre ordning och metod än under den första tiden.
I freden med Danmark 1720 var det Sverige, som utfäste sig
att till Danmark betala 600,000 riksdaler, ej tvärt om, såsom förf.
(II, s. 57) skrifver. Förf:s uppgift (samma sida), att svenska kusten
år 1720 skyddades af de förenade svenska och engelska flottorna, är
ej heller fullt riktig, ty som bekant hemsöktes detta år Vesterbotten
af ryske mordbrännare.
At Finlands historia under den s. k. frihetstiden har förf. egnat
en 137 sidor lång framställning, hvari han med ledning af ett ganska
rikligt material skildrar, huru stora ofredens refvor förunderligt hastigt
botades tack vare goda skördar och andra gynnande omständigheter,
samt huru sedermera under en klok förvaltnings hägn den allmänna
ekonomien förbättrades, handel och näringar uppblomstrade. Mau
kan ingalunda beskylla de styrande under frihetstiden, vare sig hattar
eller mössor, för bristande nit för främjandet af Finlands ekonomiska
väl. Förvisso kan, såsom förf. påpekar, Arvid Horns styrelse tadlas
för att ha försummat det finska försvarsverkets stärkande, likasom å
andra sidan hattarnes företag att utsätta det otillräckligt skyddade
landet för ett krig med Ryssland måste stämplas som ett oförlåtligt
lättsinne. Men den rent materiella kulturens intressen tillgodosågos
med desto större ifver, isynnerhet efter 1743 års fred. Vi erinra
om den verksamhet, som utöfvades af de båda stora finska
kommissionerna 1725—1727, samt om de många fruktbärande uppslag till
reformer, som gåfvos såväl af de finska deputationerna vid flere
följande riksdagar (1742—1743, 1746—1747, 1755—1756, 1760—
1762) som af särskilda ekonomikommissioner mellan riksdagarne, —
hvilket allt förf. med utförlighet behandlat. Intressant är att finna,
hurusom, midt under hattväldets dagar, hos 1746—1747 års finska
deputation ömhet om jordbrukets förkofran är det mest genomgående
draget. Det ett årtionde senare beslutade storskiftet blef en mäktig
häfstång för det finska landtbrukets uppkomst. I fråga om handeln
gjorde sig friare åsigter tidigt gällande, hvilka den föråldrade
tvångs-lagstiftningen till sist ej kunde motstå. 1765—1766 års riksdags-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
