Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MAGNUS SANDEGBEN,- STATSHVÄLFNINGEN I SVEBIGE 1809 77
skick, sora vid det gustavianskas fall döko upp, dessas ordnande och
vidare utveckling, huru de togo form i det s. k. Håkansonska
förslaget, huru man sedan nödgades kasta detta öfver bord, och huru
i stället vår nu gällande regeringsform utarbetades och antogs, utgör
skildringens egentliga föremål. Men för att denna utveckling skulle
framstå i en fullare belysning, har förf. tagit med i sin
framställning mycket af statshvälfningens öfriga moment. Man skulle dock
kanske härvid på en eller annan punkt önskat större fullständighet
och ett närmare sammanarbetande af här och där förekommande
notiser till ett sammanhängande helt. Särskildt har — synes det
mig — för liten hänsyu tagits till Sveriges förhållande till
främmande makter. Emellertid har ofvan nämnda syfte i viss mån
inkräktat på utrymmet och försvårat för förf. att gå fullt till botten
med författninpsfrågan. Hans arbete får därföre närmast karaktären
af en öfversikt af statshvälfningen i dess helhet — om ock med
öfvervikt åt författningshistorien — med enstaka detaljutredningar, som
emellertid innehålla ganska mycket af intresse.
Efter att i några korta drag hafva skizzerat den del af
revolutionen, som fick sin afslutning med katastrofen af den 13 mars, samt
hertigen-regentens första diplomatiska åtgöranden, skildrar förf.
regeringens organiserande och den stämning, hvarmed den mottogs inom
landet.
Ett hufvudföremål för hans framställning blir då regeringens
förhållande till Adlersparre och hans armé. Förf. ingår här i en
detaljerad skildring, som genom sin objektiva hållning fördelaktigt
skiljer sig från den behandling, denna mycket omskrifna sak förut
erhållit. Med berömlig oväld uppvisas, huru såväl Adlersparre som
den provisoriska regeringen hade lätt förklarliga skäl till den hållning
de intogo. Adlersparre fann i de upprepade maningar, som från
regeringen sändes honom att skynda till Stockholm, sin hufvudstyrka
i förväg, idel försök att skilja honom från hans armé och beröfva
honom det inflytande på händelsernas gång, som han på grund af
sitt djärfva initiativ ansåg sig med rätta tillkomma. Han märkte,
huru flertalet af hertigens omgifning utgjordes af den gamla
dynastiens män och såg häri en fara för sin personliga säkerhet och
revolutionens bestånd. Däraf hans fruktan att skilja sig från sin här
och hans yrkande på gustavianernas aflägsnande.
Styrelsen i Stockholm åter ville snarast möjligt ena alla krafter
till samverkan för fosterlandets räddning; det var därföre helt
naturligt, att den önskade Adlersparres snara återkomst till
hufvudstaden i och för gemensam öfverläggning. I hans vägran att komma
utan i spetsen för sin armé såg den en sträfvan att bilda en stat i
staten, att bibehålla insurrektionstillständet i permanens, i hans
fordran på gustavianernas aflägsnande en inledning till personliga
förföljelser, som hotade att känbart drabba flertalet af dess
medlemmar.
Att personliga motiv och intressen spelade sin roll å ömse sidor
är tydligt. Förf. betonar emellertid, att Adlersparres farhågor för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
