Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
ÖFVERSIGTBB OCH GBAN8KNINGAB
sin person voro ogrundade; däremot gaf ryssarnes landstigning vid
Grisslehamn den 19 mars regeringen i Stockholm med Adlercreutz i
spetsen full rätt att i fäderneslandets namn uppfordra Adlersparre att
med sina trupper skynda till den hotande farans afvärjande, i stället
för att ligga stilla med sin här flera dagar och hålla krigsråd med
sina officerare om, på hvad fot man skulle ställa sig till regeringen.
Förf. betonar, huru Adlercreutz här uppträder som de fosterländska
intressenas målsman, och detta med rätta, men det synes dock som
en ofullständighet i hans annars noggranna utredning af denna
konflikt, att han underlåter att framhålla de fosterländska intressen, som
Adlersparre å sin sida trodde sig tillgodose, jämte de rent personliga.
Adlersparre hade som bekant tryggat sin rygg genom en
öfverenskommelse med norske öfverbefälhafvaren, prinsen af Augustenborg,
hvarigenom denne på vissa vilkor lofvade ett vapenstillestånd. I
dessa vilkor ingick bl. a. äfven den bestämmelsen, att stilleståndet
skulle anses brutet den dag, då revolutionsarmén eller någon af dess
afdelningar på något sätt verkade mot Rysslands trupper. Adlersparres
händer voro således bundna gent emot Ryssland, och i betraktande
af den roll, förhållandet till Norge och prinsens af Augustenborg
eventuella kandidatur till svenska kronan spelade i hans planer, är
det lätt förklarligt, att han ej ville låta pressa sig till åtgärder, som
skulle inneburit ett afsteg från nämnda öfverenskommelse, och att
han härmed ansåg sig bäst tillgodose sitt lands intressen.1 Hans
fiendtliga hållning mot gustavianerna behöfver ej heller förklaras ur
endast personliga motiv; dessa voro gifne förkämpar för den späde
prins Gustafs rättigheter, och Adlersparre måste därföre anse det för
sina planers genomförande vara af vikt att söka neutralisera dessa
personers inflytande.
Förf. öfvergår därefter till att behandla Adlersparres ryktbara
promemoria från Tibble, och det förslag han efter ankomsten till
Stockholm gjorde hertigen att utan afvaktande af ständernas
sammanträdande utropa honom till konung. Den utredning af denna fråga
som förf. presterat, synes mig icke i allo tillfredsställande. »Den
uppmaning Adlersparre i P. M. riktade till hertigen följdes ej», säger
förf. »Promemoria-idén» sättes således ej i något samband med
Adlersparres nyssnämnda senare plan. De båda förslagen gå dock ut på
detsamma, om ock det tvära och oväntade sätt, hvarpå det senare
afklipptes vid utförandet gör, att man känner mindre om dess
detaljer, isynnerhet som ingen skriftlig uppteckning om detsamma
bevarats. Men i hufvudsak innebär det dock ett försök att fortgå på
den genom Tibblepromemorian angifna vägen, och såväl Björnstjerna
1 Se A a 11 s Erindringer II, 002. Den här befintliga nppgiften stödjer sig påett bref
frän C. H. Anckarsvärd till utgifvaren, visserligen skrifvet långt senare (1842),
men det torde dock böra tillerkännas vitsord, då Anckarsvärd just var den, som
å Adlersparres vägnar förde underhandlingen. Det ligger f. ö. nästan i sakens
natur, att ett dylikt förbehåll måste göras, och att så verkligen skett, antydes
äfven i »Anteckningar om och af general G. C. v. Döbeln» II, 214, 216, och i
J. D. af Wingårds »Minnen» etc VI, 39.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
