Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Strödda meddelanden och aktstycken.
S:t Sigfrid och hans mission.
Den biskopslängd, som är bifogad den nyligen i ljuatryck
återgifna handskriften af den äldre Västgötalagen, berättar om S:t Sigfrid,
att han, kommen från England, var den förste biskop, som införde
kristendom i Västergötland, han märkte tre kyrkostäder och vigde tre
kyrkogårdar, nämligen i »Friggiærone» (eller -oue), Gyrem och
Afrni-stadhum, for sedan till Värend, införde kristendomen där, dog dör och
blef i Växjö begrafven. De tio närmaste västgötabiskoparne voro enligt
denna längd: 2) ärkebiskop Unne, vigd i England, blef stenad, 3)
Astmud, som flyttade biskopstolen till Skara, 4) Stenfind begrafven
i Skara, 5) Adalvard gamle, om hvilken intet meddelas, 6) Adalvard
unge, infödd, lade grunden till Marinkyrkan i Skara och ligger i henne
begrafven, 7) ßodolvard, dålig, 8) Rikulf, engelsman, 9) Harvard,
engelsman, öfvergaf stiftet, 10) Styrbjörn, infödd, 11) Ödgrim. — Om
Sigfrid talar äfven den i samma handskrift förekommande
konunga-längden: Olaf Skotkonung, eller förste kristne konungen i Sverige, döptes
i Birgittas källa vid Husaby af biskop Sigfrid. — Alltså:
Engelsmannen Sigfrid kom till Västergötland och blef där biskop, han döpte
k. Olof vid Husaby, han begaf sig sedan till Värend, hvarest han
afled och blef begrafven.
De tre längderna, redogörande för Västergötlands lagmän,
konungar och biskopar, gä från den hedniska eller första kristna tiden till
in i början af 1200-talet. Men den handskrift, i hvilken de
förekomma, tillhör slutet af 1200-talet. Skrifvaren synes icke hafva
kunnat läsa sitt original, ty sådana namnformer som »friggiærone» och
»cornubæ» kunna icke förklaras annat än genom hans felläsning. Han
synes ej heller hafva afhållit sig från att göra tillägg till originalets
uppgifter, ty i början af 1200-talet böra »erpenningar» eller »blå
penningar» hafva varit okända i Västergötland1. Huru mycket af det, som
berättas rörande de elfva första biskoparne, tillhör den ursprunglige
författaren, huru mycket interpolatorn, måste vi lämna osagdt.
Af de elfva biskoparne finnes den siste, Ödgrim, nämnd i en
urkund af vid pass år 1145 (DS n:r 53) och är således en historisk
personlighet. Uti ett bref af år 1080 talar påfven Gregorius VII
om en biskop R., som efter all sannolikhet var biskop öfver
Västergötland, med R torde antingen Rodolvard eller Rikulf betecknas, och
sålunda blir åtminstone den ene af dein urkundligen fastställd. Det
’ Jfr Sveriges medeltid, del 1 sid. 897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
