Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
john t.. nordwall
sa utanför som inuti staden, och »med pipor, trumpeter och
pukor var intet upphörande:». Till kvarter anvisades ät den
svenska ambassaden samma »hof», som Gustaf Bjelke med kolleger
bebott, så länge de i Moskva ännu behandlats som svenska
sändebud och icke som fångar.
Att lefva det lif, som gemenligen fördes af svenska
beskickningar i Moskva under 1600-talet, var hvad som nu förestod de
svenska sändebuden och deras svit. Till bilden af detta lif,
sådant det ter sig i handlingar, som kommit för våra ögon, vilja
vi här söka samla de karakteristiska dragen.
»Hofvet», där ambassaden inkvarterades, var dess medelpunkt.
Före den första audiensen hos tsaren ägde ingen af ambassadens
medlemmar rätt att lämna det, och inga andra än tsarens till
uppvaktning hos sändebuden förordnade pristaver släpptes dit in.
Men »hofvet» var gemenligen mycket trångt och erbjöd ingalunda
någon behaglig vistelseort för en datida beskickning med dess
talrika personal. Efter den första audiensen medgafs en större
frihet. Sändebuden och deras svit höllos ej längre innestängda
i kvarteren; köpmän, som kommo att utbjuda sina varor, fingo
tillträde till »hofvet», möjligen äfven en och annan person
dessutom, som kunde hafva någon förrättning hos legationen af ofarlig
art. Men öfver alla ambassadens förbindelser med den yttre
verlden hölls en noggrann uppsikt: man sökte öfvervaka hvarje
steg af dess personal såväl som de personer, som besökte dess
hof». Såsom inan kunnat vänta, uppkom emellertid hos de
bevakade ett starkt begär att öfverlista sina väktare, och detta
lyckades icke sällan: ambassadörerna eller deras följe
uppsnappade nyheter, stundom af icke ringa vikt.
Vi nämnde pristaverna. Hos en »stor» ambassad anstäldes
nnder dess uppehåll i Moskva tvänne sådana, till hvilka såsom
en tredje brukade sluta sig »resepristaven», som ledsagat
ambassaden pa färden genom Ryssland. Dessa utgjorde — särskildt
under den tid, då legationen var alldeles innestängd inom »hofvet»
— mellanhänder mellan denna och den ryska regeringen,
inberättade till den senare sändebudens önskningar och meddelade
dem regeringens. Nästan dagligen brukade de därföre — en eller
flera — infinna sig à »hofvet». Vid dessa besök utspunno sig
samtal, stundom rätt långa, ej blott om hvad som direkt berörde
legationens värf, utan äfven om annat, om den europeiska
politiken, om legationens »deputat», om väder och vind. Men hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
