Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH RYSSLAND, EFTER FREDEN 1 KARDIS
117
skulle utgå om en »brafver» adelsmans försändande till Novgorod
att anställa undersökning i saken och uppfylla, hvad »pacterna»
bjödo, och svenskarne hade i sin »korta uppsats» förklarat sig
nöjda härmed, blott det utan uppskof sattes i verket.
Vi komma så till den törhända viktigaste af alla frågorna,
den om de svenska fångar, som dels i följd af de olyckliga
■discrepantzerna» i Valiesar- och Kardis-traktatema, dels
alldeles oberoende af dessa 1 kvarhållits i Ryssland alltsedan
krigsåren. Vi erinra oss, hvad som i denna punkt skrifvits och
talats under förhandlingarnes tidigare skede och vilja nu
redogöra for sakens vidare utveckling.
Efter 4 mars-memorialets inlämnande hade Horn på något
sätt fatt veta, att vid tiden för den svenska ambassadens
ankomst till Moskva svenska fångar bortförts från deuna stad till
aflägsna orter. I »gegenförklaringen» begärdes därföre, att alla
fångar, som funnos i Moskva och nejden däromkring, skulle
utlämnas till de svenska sändebuden före deras afresa och att
sådana, som voro i Kasan, Astrachan och på andra aflägsna
platser, skulle föras till närmaste gränsort. Under konferensen
den 15 var frågan äfven något å bane. I sin resolution af 21
mars besvarade ryssarne de svenska fordringarne i det sista
memorialet med ett löfte, att de fångar, som upptagits i tvänne
från svensk sida lämnade specifikationer på sådana,2 skulle
uppsökas och »examineras» af vissa därtill förordnade ryssar i
närvaro af dera, som de svenska sändebuden ville kvarlämna för
detta ändamäl(!); de, som da önskade vända tillbaka, skulle
släppas. Men Horn och hans kolleger hade ingalunda last att
lata fàngarnes »examination» försiggå efter sin afresa. I den
»korta uppsatsen» upprepade de sin fordran på de specificerade
fàngarnes omedelbara inställelse pa »hofvet» och tillade, att
fångar i närheten af den svenska gränsen skulle samlas i
därvarande ryska städer och från dem föras öfver på svenskt
område. Pa denna senare fordran svarade ryssarne i sin sista
resolution, att i Novgorod och Pskov en »examination» skulle
anställas med fångarne i trakten i närvaro af personer, som
1 Att ryssarne äfven kvarhöllo faneiir. till hvilka »discrepantzen» ej gaf
dem nägon som hälst rätt, är säkert. Fredsfördragets skilnad mellan fångar och
öfverlöpare (se Hiat. Tidakr. 1890 s. 242) har bl. a. gifvit dem en förevändning
härför.
3 Den ena (i L. P. pp. 174—181) lämnades samtidigt med
»gegenförklaringen», den andra i konferensen den 16 mars.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
