Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
JOHN E. NOBDWALI.
legaterna kvarlämnade som vittnen; i öfrigt hänvisade de till
freden och resolutionen af 21 mars. Vid samma tid hade nya
specifikationer på fangar lämnats, och med ledning af dem och
de förut ingifna anstäldes emellertid den 4, 8 och 9 april i
»posolskij prikazi en »examination», hvarvid en mängd fångar
»efter egen bekännelse» dels stäldes på fri fot,1 dels kvarblefvo
på ryssarnes sida.
Detta måste betecknas som ett icke oväsentligt resultat af
de svenska sändebudens inlagor och yrkanden i fråga om
fångarna. Men det var också det enda. Den af »discrepantzen»
förorsakade tvistefrågan hade ingalunda lösts i Moskva. I trots
af de ryska löftena i konferensen den 6 mars hade man aldrig
lyckats genomdrifva den fordran det svenska instrumentet
upp-stälde — att alla fångar, som icke önskade kvarstanna i
Ryssland, frigåfvos utan afseende på religion, — ehvad än Horn
upprepade gånger försäkrat motsatsen.2 Ty i sin resolution af
den 10 mars hade ryssarne förklarat sig hålla fast vid
ordalagen i sitt instrument, och att de i de följande tegat om
fangar af »grekisk» religion, betydde icke, att de frånsagt sig rätten
att behålla dem. För resten hade den nyss nämnda fordran
aldrig med tillräcklig skärpa och klarhet framstälts af Horn
och hans kolleger — och hade svårligen ens kunnat så
framställas af dem. Öfverenskommelsen vid Kardis visade öfverallt
sina verkningar.
Vid sidan af de värf, vi hittills berört, hade de svenska
sändebuden — eller rättare Bengt Horn — ännu ett att fylla:
det, hvarom den för honom utfärdade sekreta instruktionen
lämnade föreskrifter.
Vid sin ankomst till Moskva funno svenskarne verkligen,
såsom de beräknat, den österrikiska ambassaden kvar därstädes,
alltjämt verkande för Österrikes antagande till fredsmedlare
mellan Ryssland och Polen. Redan den 20 tèbr. kom à de
’ Antalet af dessa uppger Horn i rådet den 31 maj (ofvan eit. H. P.) till
150. Sändebuden torde dem ej själfva med sig, utan kvarlämnade i Moskva
en korporal, Jonas Ragvaldsson, med uppdrag att hemföra dem. Instr. för
denne, dat. Moskva L. P. p. 275 f. Bland de frigifna fångarne funnos
äfven, märkligt nog, sådana, som i Ryssland bvtt religion. Dessa hade, påBtodo
senare ryssarne, utlämnats såsom ett vänskapstecken af tsaren mot konungen af
Sverige, icke emedan han ansåg sig skyldig härtill. (Prot. öfver Plyske tractaten
1(166.) Den verkliga orsaken har belt säkert varit, att man ville göra de
svenska sändebuden någorlunda nöjda för att sålunda kunna blifva af med dem.
’ T. ex. i rådet "/„ ofvan oit. R. P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
