Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVERIGE OCH RYSSLAND, EFTER FREDEN 1 KARDIS
125
den yttre verlden som svenskarne i Moskva, därom lämna de
akter jag användt ingen tillräcklig upplysning. Men man kan
vara fullt öfvertygad om, att de voro underkastade en ganska
noggrann bevakning.1
Må vi nu se till, hvad Boriatinskij och hans kolleger
uträttade i Sverige!
Att öfverlämna sin herres ratifikationsbref var, som vi veta,
deras närmaste ärende, och knappt hade de installerats i sitt >hof»,
innan de genom pristaverna begärde audiens med det snaraste.
Men detta blef dem ingalunda beviljadt. A ena sidan ansåg
man sig icke medhinna de nödiga förberedelserna före påskveckan,
och under denna ville man lika litet i Sverige som i Ryssland
taga befattning med några offentliga ärenden, å den andra borde
rikskansleren om möjligt närvara vid detta tillfälle. Man hade
också den 19 mars skriftligen anmodat honom att infinna sig i
hufvudstaden, åtminstone till femte dag påsk, d. v. s. den 3 april.
Den dagen kom han dock ej, och audiensen, som den 26 mars
bestäints till den 5 april, måste därföre uppskjutas.
Dröjsmålet väckte i hög grad ryssarnes missnöje.
Emellertid hade de några ärenden att andraga före audiensen och begärde
därföre den 3 april att få konferera med något af den svenska
regeringen utsedt ombud. Denna utsåg härtill en af tjänstemännen i
kanslikollegium, sekreteraren Jonas Klingstedt, denna tid ofta
använd i diplomatiska värf, som dagen därpå infann sig i
ryssarnes »hof».
De klagade då öfver dröjsmålet, men dessutom begärde de,
såsom Horn gjort i Moskva, att vid den första audiensen blott fà lämna
sitt kreditiv och ratifikationen först vid samma tillfälle som den
svenska regeringen skulle afgifva sin högtidliga bekräftelse på fredén.
Härtill kom ännu en fordran. Blott med yttersta svårighet hade
man vid Kardis lyckats förmå de ryska underhandlarne att medgifva,
att den svenske konungens person vid fredens ratificering finge ei-
llvad som försiggick vid pristaveruns besök hos de ryska sändebuden, fördes a
svensk sida till protokoll och bildar hufvudinnehållet af det ofvan nämnda
protokollet i F. Ii. L.; man kan vara viss |tu, att det äfven upptecknades i ryssarnes
legationsprotokoll.
1 Att man a deras vägnar sörjde for valet af umgänge, visar foljadet Schering
Rosenhane anmälde i rådet ö.3 (K. P. 1’ranc 11, Arv. (i.:sun), att det i Stockholm
fanns en ryss, som förde cn »olidlig korrespondens* med ryssar och som möjligen
kunde omtala något »prejudicerligt» tör sändebuden, när de kommo. Regeringen
resolverade då, att denne skulle fuøttugas, föras till Uppsala och kvarhålla» där,
så läuge dessa voro i Sverige.
llist. Tidskrift 1891
10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
