- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
143

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

SVENSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE

143

son smycka sina sköldar med olika vapenbilder, den ena brodern
föra ett annat vapen än den andra, likasom samma man icke
alltid begagnar samma sköldemärke utan under en tid ett och
under en annan ett nytt, fullkomligt olikt det förra.[1] Någon
gång har det lyckats att åtminstone gissningsvis förklara
anledningen till dylika vapenförändringar, såsom då man finner det
nya vapnet vara detsamma, som förts af den ifrågavarande
personens moder eller hustru, och torde ombytet då kunna
förklaras såsom en gärd af tacksamhet för den tillökning i
jordagods, som genom arf från den sidan honom tillfallit. En annan
anledning till vapenförändring kunde vara, att det äldre sigillet
gått förloradt, hvarföre det blef nödvändigt att göra det nya
olikt det förra till undvikande af olägenheter, om den förkomna
sigillstampen skulle råka i obehöriga händer. Åtminstone ett
sådant fall och detta sannolikt icke enstaka omnämnes i ett
vittnesintyg af år 1456, där det heter: »Item beviste desse två
– – – att förutnämnde Nils Guttormsson miste sitt insegel
ett år eller vid den tid och måtto, förr än han utfor till den
helga grafven, och stod på »Swndisberghs» kyrkogård
uppenbarligen för all socknen och dödade detsamma sitt insegel och allt
det därmed kunde beseglas efter den tiden, och sade sig vilja
förvända sitt insegel, som bevisligt är att han ock gjorde.» [2]
Mången gång torde kanske ock olikheten till en stor del få
skrifvas på gravörens räkning, att han missuppfattat
vapenbilden eller icke kunnat återgifva den fullt tydlig, förbisett att
höger i aftrycket måste vara vänster i sigillet o. s. v. Men
hvilka skälen än må hafva varit till de olikheter, som
förefinnas i samma mäns eller samma släkts sigiller, så är det dock
nödvändigt att man vid deras granskning lemnar alldeles å sido
vår tids anspråk på noggrannhet i former och beteckningar samt
alltid söker att för sig göra klart hvad som för hvarje släkt kan


[1] Riddaren Anund Finvidsson för 1313 en delad sköld med en springande
hjort i öfre fältet, det nedre belagdt med fjäll, och kan vara samme man som
riksmarsken Anund Finvidsson, som 1343 för en på sned ställd båt emellan
bladrankor, men hvars brorsöners sigiller visa oss en stjerna. I riddaren Magnus
Karlssons sigill af 1292 synes ett pukehorn, men 1306 har han en klufven sköld
med lejon i högra, 4 snedbjälkar i det venstra fältet. Jfr Hildebrand, Sv. Sig.
under medeltiden ser. 3, n:r 232 och 545 samt n:r 81 och 184.


[2] Nils Guttormsson lefde ännu 1427, men vi hafva ej varit i tillfälle att
se några sigillaftrvck från de sista åren af hans lefnad; men då han från 1396–
1418 fortfarande för 3 liljor, 2 och 1, torde vapenförändringen och resan till den
heliga grafven hafva egt rum under hans sista lefnadsår. Det anförda brefvet
finnes i saml. J 7, fol. 215. i Riksarkivet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free