Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144
G. DJURKLOU
anses såsom dess egentliga ättemärke och sedan ser bort frän de
olikheter i öfrigt, som visa sig i sättet att framställa detsamma.
Om vi t. ex. taga den urgamla ätt, som i skölden förde
ett grenigt hjorthorn, så möter detta vapen på många sätt
varieradt. Än är hornet vändt åt höger än åt vänster, än
befinnes det lagdt öfver en tvärbjälke, än belagdt med en
snedbjälke eller hvilande på en rutad sådan, och man kan således
ofta känna sig frestad att här tänka pä olika ätter. Men
ättebandet är detta oaktadt i många fall bevisligt, i andra fullt
antagligt, och knappast då, när — såsom i Viflogh Niclissons
sigill af år 1276 — hjorthornet omgifves af 3 fembladiga rosor,
är man berättigad att med bestämdhet antaga dessa såsom
angifvande annan ätt. Vapenbilden eller ättemärket är här öfverallt
hjorthornet, den styckade skölden, bjälken, snedbjälken och till och
med rosorna sannolikt intet annat än ornamenter, som den ena
släktmedlemmen antagit för att genast vid första ögonkastet
kunna särskilja sitt sigill från vapenfrändernas, då han i de
flesta fall icke själf kunde läsa den omskrift, som angaf sigillet
såsom hans. Genom missuppfattning, stilisering och ornering
kunde en vapenbild undergå väsentliga förändringar under
tidernas lopp, så att den till sist blef något helt annat än hvad den
ursprungligen varit; och huru Vasaättens märke i detta fall
förändrats och, från att ursprungligen — såsom det vill synas —
hafva varit en »dystlans», blifvit en »vase» (risknippa,
sädeskärfve) har helt nyligen visats. [1] En motsvarande förändring
har ägt rum med sjöbladet, som genom en fortgående stilisering
kommit att i det vapen, som under medeltidens sista dagar
fördes af den släkt, som kallats Öra, [2] likna tvänne mot
hvarandra stälda öron. Huru denna figur utvecklats ur sjöbladet,
därom kan man få en föreställning, om detta blads olika former
uti B. E. Hildebrands Svenska Sigiller under medeltiden
jämföras. Det sigill, som 1337 begagnades af väpnaren Nils Bamz,
visar ett omisskänneligt sjöblad, ehuru detta i den inböjda basen
fått en treflikig inskärning, hvilken är ännu mer fördjupad och
stiliserad uti Johan Hemmingssons sigill 1332, [3] men bladspetsen
är ännu icke klufven utan sammanhängande, hvarigenom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
