Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SVENSKA SLÄKTER MED SPARREN ÖFVER ETT BLAD TILL SKÖLDEMÄRKE
145
vapenbilden fortfarande måste anses såsom ett blad, ehuru dess båda
halfvor, då det lagts på en styckad sköld med antagligen olika
färger, efter heraldiska grunder fått växlande färgbeteckning.
För att af detta vapen få Öra-släktens, behöfver man blott klyfva
spetsen och sätta de båda halfvorna emot hvarandra uti en
klufven sköld. Att detta vapen på sådant sätt utvecklats ur
ett oskaftadt ovalt spetsigt blad, är i högsta grad sannolikt, då
ett sådant samtidigt föres af personer, hvilka synas hafva haft
samma fäderne. [1]
Men om nu den heraldiska figur, hvarmed skölden belagts
i sådana vapen som de nu anförda, måste anses såsom det
egentliga ättemärket, så inträder ett annat förhållande, när
frågan gäller de enkla, i olika fält fördelade sköldarne. En delad
klufven, styckad, ginstyckad, fyrstyckad eller fyrdelad sköld utan
några särskilda figurer i de olika fälten kan — ehuru den
förekommer alldeles lika i olika personer sigiller — icke berättiga
till antagande af ättfrändskap. Hathsläkten, Tottar, Gyltor och
de då och då i vårt land under olika århundraden sporadiskt
uppträdande tyske Wackerbartharne m. fl. föra alla en fyrdelad
sköld, men äro dock så skilda släkter, att ej ens ingiften ur
den ena i den andra ägt rum. I dylika vapen ligger den
väsentliga åtskillnaden i fältens olika färger, men dessa åskådliggöras
icke i våra äldre sigiller genom några heraldiska beteckningar,
och äfven då en streckning eller kryssning visar sig, får man ej
antaga att denna äger ringaste samband med de beteckningssätt,
som nu användas för angifvande af olika färger. Äfven i de
sköldar, som belagts med de ofta återkommande vapenbilderna:
sparren, båten, liljan, stjärnan, bjälken m. fl., och föras af ätter,
som svårligen kunna antagas äga gemensamt ursprung, har färgen
sannolikt i äldre tider, likasom än i dag, varit afgörande i fråga
om stamfrändskapen, ehuru det visserligen icke kan förnekas,
att i de vapen med bibehållna färger, som blifvit bevarade på
sköldar och husgeråd eller i broderi, en viss godtycklighet äfven
i detta fall förmärkes. Det är således nödvändigt att vid
försöken att bestämma släktskap emellan frälsemän, som fört något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
