Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GU8TAF III OCH EMIGRANTERNA
191
voro honoin välbekanta. »Kunde Gustaf III ana, säger författaren,
att ban följande dag, vid samma timma, själf skulle ha fallit för
mördarens handP»
Rykten om mordplaner vid Gefle riksdag hade äfven nått d’Escars’
öra, och hon hade helt förskräckt gjort allt för att själf och genom
andra varna konungen. Maskeradaftonen befann sig dEscars, jämte
en stor del af corps diplomatique, på en fest bos danske ministern
Rewentlow, då underrättelse ingick om den där timade händelsen.
Förskräckta skyndade diplomaterna till teatern med d Escars i spetsen. Den
sårade konungen mottog honom med orden: »Voilà un coup qui va faire
plaisir à vos jacobins de Paris. Mandez aux princes ct quila fassent
savoir au Roi et à la Reine que, si j’en reviens, mes opinions, mes
sentiments et mon attachemcnt ne changeront pas.» Han erinrade
sig d Escars’ föregående varningar och gaf honoin i uppdrag att för
den bestörta samlingen i operahuset uppläsa Lilljehorns anonyma
vamingsbref; och d’Escars hjälpte till att ur Anckarströms qvarglömda
oafskjutna pistol kratsa ut laddningen. När omsider »le premier
chi-rurgien Kerell» (Acrel) anländt och sonderingen of såret var gjord,
förmåddes denne genom ryska ambassadören Stackelberg! enträgenhet
att för honom och d’Escars genast tillstå sin mening om sårets
beskaffenhet: han ansåg det för dödande.1
För öfrigt innehåller berättelsen om konungaraordet intet att
tillägga till det förut kända. Dramatiskt beskrifves, huru grefve
Ribbing, vid hvars anblick spanska ministern Corral redan på
opera-maskeraden uttalat den åsikten att han hörde till de sammansvurne,
i konungens förmak dagen efter mordet2 uttalat den förmodan, att
gärningsmannen vore någon fransk jakobin. Öfverste Armfelt, det
bekanta brushufvudet, som så länge varit i fransk tjänst — »jag
mindes honom såsom kapten vid Royal Suédois under Gibraltars
belägring: han talte franska som en gascognare», säger d’Esears —
utbrast då: »Och jag fruktar för min del att det är någon ’coquin
de-gentilhomme suédois’». I samma ögonblick slogos dörrarna till
förmaket upp med fart, och in trädde polismästaren Liljensparre med
den andra af Ankarströms pistoler och hans knif i hand. »Mördaren
ar upptäckt och gripen, sade han med hög röst; det är Ankarström.»
— Nå, grefve Ribbing, frågade Armfelt, hade jag icke rätt? — Jag
måste tillstå, fortsätter berättaren, att Ribbing ej på något sätt
förlorade fattningen; han ändrade icke en min och stannade kvar med
ryggen vänd mot spiseln, då och då höjande sig på tåspetsarna, som
en ung sprätt, när han vill se sig i spegeln.»
Att jakobinerna i Paris ej hade nägot finger med i
konungamordet, framhålles med styrka. Den svenska adeln, som så djupt
hatade Gustaf III, hade, säger författaren, ej behof af deras hjälp; och
af den svenska konungen som ej kunde, därföre att den stora kej-
1 Jämf. Armfelt» berättelse, enligt hvilken Aerel vsr ensam om sin åsikt.
(Tegnér, Armfelt, I, 451).
3 Rättare: två dagar.
Hilt. Tidskrift Wül
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
