Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSTAK III OCH EMIGRANTERNA
193
»naivaste adepter».1 Onekligen hade han en del af emigranternas
svagheter. Den stora omstörtningens betydelse insåg han ej; han förblef
— längre än situationens allvar gjorde lämpligt — den glade och
njutningslystne umgängesraannen i den gamla tidens former. Men
han var en ärlig och lojal man, med sundt omdöme och säker takt;
hans skaplynne var ej danadt för den politiska intrigen. Hans
ståndpunkt var ej densamma, som rådde i hufvudkvarteret för
emigrationens politik; Coblentz. Detta intrignäste besökte han endast
tillfälligtvis: han fick då af de rena rojalisterna uppbära smädenainnet
»monarchien», anhängare af konungadömet i förändrad form — något
som i deras ögon ansågs värre än republikan.
Daudets nya arbete >Coblentz», som skildrar det skede ur
emigrationens historia, som hade sin förnämsta skådeplats i den lilla staden vid
stranden af Khen, är liksom hans föregående arbeten till emigrationens
historia en frukt af flitigt och omsorgsfullt källstudium, så väl af
den tryckta litteraturen som af arkivalier, i enskild och offentlig ego.
Hans framställning utmärker sig för en hos fransmän sällsynt
objektivitet: hall synes vara fri från hvarje förutfattad mening i frågu om
revolution och emigration, republik och konungadöme. Af de
växlande skiftena i kontrarevolutionens diplomati ger han en öfverskådlig
bild, som kan sägas i viss mån komplettera Sorels förtjänstfulla arbete
i samma ämne ^1/Europe et la révolution francaise». De nyu källor,
som stått Daudet till buds — det bör i förbigående anmärkas såsom ett
fel, att källhänvisningar endast allt för sparsamt förekomma — synas
i främsta rummet vara Calonne’s och maréchal de Castries’ papper.
Båda tillhörde, såsom bekant, emigrationens mest framskjutna personer,
i all synnerhet den förstnämnde.
Calonne, grefvens af Artois förtroendeman, alltid oroligt verksam,
alltid rik på förflugna idéer och på utvägar, som dock sällan förde
till målet, är en af de mest typiska representanterna för emigrationen
i Coblentz och för de franska prinsarnas politik. Daudet nämner
honom med rätta >l’hoinme fatal de 1’émigration» och »1’idöle des
exnltés»; Calonne underhöll den olyckliga böjelse för skrytsamma
demonstrationer och falska förhoppningar, som slutade med att göra
emigrationens »preux chevaliers» löjliga.
Under 18 månader af åren 1791 och 1792 var Coblentz, såsom
bekant är, tillföljd af de franska prinsarnas vistelse där, centralpunkten
för de kontrarevolutionära sträfvandena. Kort efter grefvens af Artois
ankomst dit inträffade katastrofen vid Varennes, som medförde det
franska konungaparets inspärrande och ökade prinsarnas anspråk att
handla på egen hand, under föregifvande att monarken såsom fånge
ej vore for sina handlingar ansvarig. Tvisterna mellan konungaparet
och emigranthofvet i Coblentz blefvo ständigt bittrare. Deras hemliga
och erkända ombud vid Europas hof motverkade hvarandra; och den
dubbla representation, som härigenom åstadkoms, ökade oredan och
bitterheten mellan dem, som bort göra gemensam sak. Calonne, prin-
1 Anf. «t. II, 196.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
