- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
201

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UNDERRÄTTELSER

201

och underhandlingar, son) i förra årgången af denna tidskrift
meddelades, och påpekade dess värde.

— Den berömde tyske kolturhistorikern Ferdinand Gregorovies
afled den 1 maj uti Munchen. Hans förnämsta arbete, som också
beredde honom kallelsen till hedersborgare i Rom, är Die Geschichte
der Stadt Rom im Mittdal!er (1859—72), 8 delar, af hvilken tredje
upplagan hunnit utkomma. Det är också ett i hög grad intressant
arbete, utmärkt, liksom G:s skrifter i allmänhet, icke mindre genom
stilens behag än genom forskningens grundlighet. Ar 1874 utgaf han
en biografisk studie från renässanstiden Lucrezia Borgia. Naoh
Urkunden und Correspondemen ihrer eigenen Zeit (äfven denna skrift
i nya upplagor) och 1879 Urban VIII im Widerspruch zu Spanien
und dem Kaiser. Eine Episode des dreissigjàhrigen Krieges. Hans
sista större verk var Geschichte der Stadt Athen im Mittelalter von
der Zeit Justinian’s bis zur türkischen Eroberung, 2 band, 1889.
Äfven detta erkännes af den tyska kritiken som ett »standard work»,
hvars författare ännu på ålderdomen framstår »i lika hög grad som
lärd forskare och som stor konstnär» och såsom stilist endast anses
kunna jämföras med Riehl och Treitschke (jfr Deutsche Zeitschrift
fur Geschichtswissenschaft 1890, h. 3).

— Riksarkivet har i dessa dagar fullbordat sin flyttning till de
nya lokalerna vid Arkivgatan. Ändamålsenligare uppställning, lättare
tillgänglighet, ökadt utrymme såväl för arkivalier som för forskare
äro de fördelar som vunnits. Genom 1626 års kansliordning fick
riksarkivet sin första fasta bostad — i ett par hvalf uti slottet —
ännu i dag förvaras en del af arkivets handlingar i ett slottshvalf.
Husvillt genom 1697 års slottsbrand, spriddes det på olika lokaler
och kunde först 1768 återförenas i hvalf eller rum uti k. slottet, dar
äfven dc låga och trånga ämbetslokalerna voro belägna. Ännu lefva
forskare eller arkivmän, som började sina studier eller sin
arkivverksamhet i de små entresolrummeu på slottets uorra sida. Under
senare hälften af detta århundrade kom arkivet åter på rörlig fot för att
nu, såsom man kan antaga, ha funnit en bostad för framtiden. Det
vandrade 1846 till Ridderstolpeska huset (mo 2 vid Skeppsbron),
nära 20 år därefter, 1865, till det gamla Stenbockska palatset på
Riddarholmen; 20 år därefter började arbetena med den nya
arkiv-byggnaden, som skulle sammanbyggas med den gamla, och i maj 1891
kunde den förra för forskningen öppnas. Planer och önskningar i
fråga om arkivets framtid ha under de sista årtiondena växlat. Det
är kanske icke allt hvad man från arkivsynpunkt önskat, som blifvit
vunnet, men förändringen är nog stor för att kunna betecknas såsom
eu epok i arkivets historia, hvilket ju också har skett på de taflor,
som till höger och venster möta den inträdande i det nya arkivets
förstuga. Arkivets chef har icke längre till speciel uppgift, såsom
Axel Oxenstierna ville, att vara »riksens historicus», men arkivet har
i stället blifvit vida mer än hvad det i långa tider varit; det är icke
endast en skattkammare för rikshistoriografer eller de officielle hi-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free