Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTECKNING AH OM LAPPMARKEN
213
i nedre landet en vägsträcka af ofta öfver 100 mil fram ocli åter,
hvilket de då gjorde en eller två gånger om året med sina
nyfödda hopsurrade i en kont på ryggen. Att också hedendomen
ännu vid den nyare tidens inträde fortfarande i Lappmarken var
vidt utbredd ser man af konung Gustafs skrifvelse till påfven
af d. 10 sept. 1523, ännu före brytningen med honom, däruti
konungen i sammanhang med talet om sina afsikter i afseende
på kyrkliga reformer bland annat ut|öfvar att vilja taga i
betänkande, huru lapparne måtte blifva förda ifrån sitt afguderi
till den kristna dyrkan.1 När snart därefter klosterportarna
inom landet öppnades och en vidgad verksamhetskrets erbjöd sig
för de klosterbröder, som kunde följa ined den nya tidens anda
och kraf, se vi ock en bland desse utvälja Lappmarken till sitt
särskilda arbetsfält. Den 5 juni 1526 utfärdade konung Gustaf
ett försvarelsebref för Vadstena-munken Benedictus Olai, hvari
säges, att samme klosterbroder vore »stadd i sin rätta resa och
ärende in uti Norrbotten med vår tillåtelse och goda minne till
att [förkunna?] de fattiga lappar och andra den landsändans
innebyggare Guds tro och hvad deras själs salighet tillyder och, om
så lägligheterna tillsäga, att han må där upptaga en skola för
förenämnda lappars skull och andra flere goda barn i den
landsända».
Mot slutet af konung Gustafs tid skickades ock af konungen
såsom kristendomens förkunnare en Michael Agricola till Torneå
lappmark, där, såsom det heter i den kongl, skrifvelsen af d. 24
juli 1559, »en stor part af lapparne ännu icke hafva låtit sig döpa
och kristna eller något vilja sköta om den del, som en människa
med rätta är skapad till och bör att göra, nemligen att
bekomma sannskyldig Guds heliga vilja att veta och sig sedan så
därefter skicka uti detta timliga och förgängliga lefvernet, att
hon till det eviga goda lifvet, som ingen ände varder hafvande,
komma måtte». (I dessa allvarliga ord återspegla sig visserligen
de tankar, som särskildt vid denna tid torde hafva rört sig i
den gamle konungens inre.)
Först under Johan III:s regering skall emellertid kristendomen
mera allmänt fått insteg i Lappmarken, såsom den under Carl XI:s
tid lefvande lappmarksprästen Olof Graan i sin berättelse oin
Lappmarkens kristianisering säger: »Allraförst under konung Johans
1 »Termin Lnpponire ab idn]atria ad chriitianum niUum converti faeiemua».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
