Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
E. W. B.
är gammal hos dem. så att de måste med trug taga barnen
ifrån demt. Med afseende på lapparnes kristendomskunskap
uppgaf pastorn, att de, som gått i skolan, någorlunda kunde göra
besked för sig i frågor och svar, men med de öfriga hade han
endast kunnat komma därhän, att de lärt sig katekesen, »såsom
den står i ABC-hoken>. I berättelsen heter det ock, att »de läste
färdigt ända fram. icke stannandes förr än de hela stycket utläst».
Lapparne från Wapstena by voro »alldeles förhärdade», och
läto de sig icke, heter det, genom något tal bevekas till bättring,
»ehuru en sig därom violerade». En, som stod i hopen, föll ned
och afsvinimade, »såsom de pläga göra, hvilka af ondo anfäktas».
Ingen af dem kunde läsa i bok förutom länsmannen, hvilken
nu var borta af räddhåga, »emedan ban ock är funnen med
spåtrumman».
Sist sammankallades samtliga lapparne (omkring 60 till
antalet) och tillspordes, om de icke ville hålla hvad de lofvat
och afstå från all vidskepelse och afguderi och göra bot och
bättring, då alla ropade: ja.
I Luleå lappmark var okunnigheten bland lapparne stor,
så att utom klockaren, som gått i Umeå lapp-skola, ingen kunde
läsa i bok. På frågan hvad Gud vore, svarade somliga, att han
vore en rök, andra, att »de intet hafva varit så lärda».
Bland lapparne från Piteå lappmark, hvilka vid denna
visitation hade aflämnat sin trumma, var äfven en äldre lapp
vid namn Lars Nilsson från Norrvästerby af omkring 60 års
ålder. När han senare genom döden förlorade sin 6-årige son,
grep han åter till trumman i tro att därmed återväcka till lifvet
den aflidne. Han stämdes härför till tinget, där ban uppgaf,
att ban hade 3:ne afgudabilder af trä: den första Thor eller
åskan, den andra Thors eller åskans ängel, den tredje världens
man eller gud och förklarade infor tinget, att dessas tillbedjan
varit honom till stor nytta. I förstone hade han anropat den
allra högste Guden i himmelen om hjälp och bot, då en svår
sjukdom och mycken dödlighet hade drabbat hans renhjord, »att
icke hans boskap måtte utrotas, utan mer och mer förökas och
honom lyckas». Som detta emellertid icke hade hjälpt, hade han
försökt andra medel, som ländt honom, yttrade han, till mycket
mera fromma och till hans boskaps vederfående och förökelse.
Han förklarade inför rätten att, så länge han lefde, kunde han
ingalunda umbära sådan afgudisk vidskepelse, utan skulle han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
