Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232
E. W. B.
ljuset, således vara beskaffadt såsom hosföljande beskrifning utvisar,
den E. K. M:t jag i djupaste underdånighet fördristar presentera med
föregången kort berättelse om sådant vederstyggligt väsendes afskaffande
i Danmark på lappska orter, hvarest i 12 nästförflutua åien
enkannerligen sedan 1722 en stor reformation skedd är och lapparne ifrån
sitt afguderi till den sanne Gudens dyrkan förmådde. Skulle K. M.
af kongl, nåd och mildhet de under E. K. M:ts krona sorteraude
lappar samma frihet förunna, som H. M. af Danmark sina undersåtare
gifvit, näral. att de utan något påföljande världsligt straff må få göra
sin bekännelse for vederbörande prästerskap eller andra därtill
förordnade, så förhoppas inan igenom den Allsmäktiges nådiga bistånd
i svenBku lappmarkerna öfven samma nytta och frihet att allt
afguderi blir afskaffadt och utrotadt och den sanna gudsdyrkan desto
lyckligare inplantad och stadfiistad.»
Med frihetstiden uppgick en nv tid för Lappmarken. Regering
och folk började mera känna sin förpliktelse mot lapparne. Nya
skolor inrättades, lärare med verkligt missionssinne egnade sin
verksamhet åt lapparnes undervisning och till underhåll af en
sådan missionsverksamhet insamlades kollektmedel öfver bela riket,
hvarjämte en särskild styrelse för ledningen af den lappska
missionen är 1739 tillsattes i direktionen för ecklesiastikverket i
Lappmarken. Också ansåg sig landshöfdingen Gyllengrip redan
år 1734 i en skrifvelse af d. 12 febr. till Kansli-kollegium om
lapparnes religiösa ställning kunna sålunda yttra sig: »Genom
tidernas längd och flitig undervisning hafva lapparne uti deras
kända lefverne hunnit så långt med sin kristendom, att i en del
församlingar ock hos dem är så stor gudsfruktan som på något
annat ställe finnes.»
Detta landshöfdingens utlåtande gäller, såsom synes.
Lappmarken blott delvis, svårligen kunde ock landshöfdingen äga
nog sakkännedom att döma om förhållandet härutinnan i
allmänhet, då lapparne af fruktan lärt sig att blott i största
hemlighet utöfva sin vidskepelse och sitt afgudiska väsende.
Kyrkoherden i Torneå, Henrik Forbus, utlåter sig ock i sin ofvan anförda
skrifvelse till K. M. sju år tidigare om ställningen i Lappmarken
såsom i religiöst hänseende lämnande mycket öfrigt att önska.
Visst är det att hvad man än hade gjort för att bibringa
lapparne kristendom och civilisation, mycket ännu återstod att
därutinnan göra, hvarom de prästers och lärares verksamhet,
hvilka i följande tider däråt egnade sill verksamhet, burit
vittnesbörd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
