Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
S. J. BOËTHirs
lorade rådet slutligen i den allmänna meningen sin rätt att
såsom hittills vara en själfständig faktor i statsarbetet, under
det att den ännu tämligen outvecklade riksdagen ej mäktade
öfvertaga dess roll, ja förlamad af inre split ej ens bevara sin
egen andel i detta arbete. Ur dessa förutsättningar framgick
Karl XI:s envälde, och endast medelst dem kan det förstås.
Lika litet som Vasarnes konungadöme hade det till ändamål att
ställa konungen öfver lagen, att skapa en despotism, som hade
sin medelpunkt i konungens personliga vilja i stället för i
statsidén. Tvärtom! Det var, emedan den dittills använda formen
för statslifvet: samarbetet mellan konung, råd och ständer, i följd
af de två senares tillfälliga oförmåga, ej mer förmådde
åstadkomma, att den lagliga ordningen 110g kraftigt upprätthölls, och
att statsuppgifterna, särskildt den då mest brännande af alla:
reduktionsfrågan, behörigen löstes, som rådet och ständerna nu
måste träda tillbaka och öfverlämna omsorgen om statsarbetet
belt och hållet åt konungen. Man har stundom kallat Karl XI:s
envälde en tillfällig diktatur. Menas härmed, att det blott var
afsedt att bestå under en viss begränsad tid, så är uttrycket
visserligen vilseledande, men mellan detta envälde och den
romerska diktaturen finnes dock den likheten, att syftemålet
med båda endast var att kraftigare tillgodose statsändamålet än
som för tillfället var möjligt medelst de vanliga, hvarandra
begränsande statsorganen, och i denna mening kan jämförelsen
försvaras. Af denna uppfattning, att enväldet skapats ej för
konungens skull utan för statsarbetets, var Karl XI själf
fullständigt genomträngd, och emedan han alltså såg
förhållandena mindre från maktens än från arbetets synpunkt, drog ban
ej häller i betänkande att till medhjälpare i detta fortfarande
taga ständerna, när sådant befanns lämpligt. Ja han använde
dem, ehuru visserligen blott såsom redskap, i många fall t. o. ni.
mer än förut, särskildt det sekreta utskottet, hvars blifvande
maktställning under Frihetstiden härigenom nu just grundlades.
På detta sätt bibehölls, trots enväldet, hos folket den
föreställningen, att riksdagen dock utgjorde en integrerande del af
statsmaskineriet; dess formella rätt bibehölls eller t. o. m. utvidgades
i praxis, och salunda bevarade densamma — liksom det
engelska parlamentet under Tudorerne — möjligheten att ännu en
gång, då enväldet fyllt sin mission, åter kunna träda i full
tjäust-göring. Men visserligen var riksdagen ej mer själfva härden för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
