Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARA ÄLDSTA HISTORISKA FOLKVISOR
283
aflösa hvarandra, kan man alltid misstänka ett literärt
inflytande. 1 Beträffande specielt de svenska ballader, hvilka
behandla sagoämnen, kända från den isländska fornliteraturen,
synes ett dylikt inflytande ytterst rimligt. På Island och
Färöarna var kännedomen om den gamla literaturen aldrig
fullkomligt utplånad. Man läste fortfarande de gamla skinnböckerna,
och man tog därur ämnen för nya dikter, hvilka sedermera
vandrade öfver till Skandinaviens fastland. Ehuru jag nu ej anser
mig kunna bevisa detta påstående, är jag dock öfvertygad om,
att folkvisor såsom Thor af Hafsgård, Herr Alf, Kung Speleman
m. fl. haft detta halft literära upphof.
Afsikten ined denna uppsats är icke att söka bestämma
dessa visors ålder, utan att undersöka de historiska visor, hvilka
behandla eller ansetts behandla tilldragelser inom den svenska
historien före år 1300.
Vi vända oss först till den s. k. Eriksvisan, hvilken ännu
1849 af Carl Säve kunde förklaras vara ett urgammalt kväde,
»under sin närvarande form upptecknadt åtminstone i trettonde
arhundradet, men troligen sammansatt långt förut, och det på
grund af ännu äldre traditioner». Redan året efter denna skrift,
som så sorgligt vittnar om den svenska filologiens dåvarande låga
ståndpunkt, utgaf den lärde norrmannen P. A. Munch sin
ypperliga afhandling »Om Kilderne til Sveriges Historie i den
för-christelige Tid», hvari han med oemotståndliga bevis ådagalade,
att diktens konung Erik hämtats från den s. k. prosaiska
krönikan, skrifven på Karl Knutssons tid. Munch anser sig
»saa-godtsom med Vished kunne bestemme dens Tilblivelses Tid,
nera-lig 1449 eller 1450». Denna åsikt har sedermera upptagits både
af Klemming (Sv. Medeltids Dikter och Rim s. 523) och af mig
(Sv. Literaturhistoria I, s. 120), men en förnyad ompröfning
af hithörade fäkta har nu kommit mig att ändra mening.
Visan offentliggjordes först som bekant på latin i Johannes
Magnus Gothorvm Sveonvmque Historia (1554) pag. 27.
Ärkebiskopen inleder sitt citat med orden: »Circumferuntur in tota
1 Hur lätt detta literära inflytande gör sig gällande, visas af en anekdot,
som en af mina kolleger nyligen berättade för mig. För icke länge sedan
upptäckte man i en papyrna en okänd, fornegyptiak berättelse. Icke långt därefter
fick eu resande af en egyptisk sagoberättare höra alldeles samma historia, endast
obetydligt ändrad. Hvad var naturligare än att antaga en sedan forntiden
oafbrutet bevarad tradition! Gåtan upplöstes emellertid, då det upplystes, att
bandskriftens upptäckare själf först berättat denna historia i den trakt, där den
resande kort därefter fick böra den såsom folksaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
