- Project Runeberg -  Historisk tidskrift / Elfte årgången. 1891 /
282

(1881) With: Emil Hildebrand
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

282

HENRIK BCHCCK

minstone tvifvelaktig. På samma ståndpunkt kvarstodo
renäs-sancens historieskrifvare. Vedel, den äldste utgifvaren af
nordiska folkvisor, leddes i sitt intresse för dessa i främsta rummet
däraf, att »de inholde oc foruare i sig gamle Historiske Bedrifft,
som vdi fordom tid Bkeed ere». Messenius, hvilken ämnade att
för Sverige utgifva en liknande samling, var likaledes af den
tanken, att han med publicerandet af »the älste och sköneste
Sweriges Rijkes Kämpewijsor, alf hwilke Swenske Chrönikan
vthdragen är», äfven offentliggjorde en samling historiska
aktstycken.

Dessa »historiska» visor hafva som bekant äfven af en senare
tids mera kritiska häfdatecknare ansetts för åtminstone i någon
mån historiska dokument. Icke blott Ericus Olai, Laurentius
Petri och Messenius, utan äfven Geijer m. fl. hafva någon gång
hämtat sina uppgifter ur folkvisornas grumliga källa.

Ett fortsatt studium af dessa visor har ledt mig till den
öfvertygelsen, att det historiska elementet i dem icke är
synnerligen stort. Dikterna visa sig oftast vara författade i en senare
tid med stöd af tämligen förvirrade traditioner, icke sällan med
ledning af literära källor. Ett karaktäristiskt exempel på det
ringa historiska värde en dylik dikt i själfva verket kan äga,
ehuru den under en längre tid fått tjäna såsom källskrift, hafva
vi i den s. k. Printzensköldsvisan om upproret på Bornholm
1658 (se Hist. Tidsk. 1888 sid 329). I en undersökning af själfva
upproret frånkännes visan allt historiskt värde: »språket visar,
att den är författad i senare tid. De historiska uppgifter, den
lämnar, äro helt och hållet uppdiktade efter lösa, bland
allmogen gängse rykten.» Hvarför skulle medeltidens historiska
dikter sta på en säkrare grund?

Folkets förmåga att under århundraden bevara längre dikter
i minnet har som bekant en tid varit upphöjd nästan till
trosartikel. Senare undersökningar — t. ex. af Kalevala, som
anförts såsom det mest slående exemplet — hafva icke tjänat att
stärka denna tro. Väl är det sant, att en folkliteratur,
särskildt om den frodas i afskilda, för nya kulturinflytelser mindre
tillgängliga bygder, länge kan bevara en århundraden tillbaka i
tiden liggande literatur, men den bevarar denna sällan i den
ursprungliga formen. Den ändrar, förkortar och utvidgar, den
sammanfogar ursprungligen skilda sånger, diktar nya och glömmer
gamla. Och i bygder, inom hvilka nya kulturströmningar offa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 08:02:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ht/1891/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free