Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
våra Äldsta historiska folkvisoh
301
Medeltidsannalerna, som omnämna både lagman Laurentius’ och
Folke Algotssons brudrof, nämna intet om Sune Folkesons, ehuru
denne var en under den äldre medeltiden mycket bekant
personlighet, hvilken ofta omtalades. Det som redan från början väcker
var betänksamhet, är, att — under förutsättning af visans
historiska trohet — mormoder, mor och dotter drabbas af samma
öde: Sune Folkeson bortröfvàr Helena, deras dotter Benedicta
bortröfvas af Laurentius, och hennes dotter Ingrid af Folke
Algotsson. Samma historia återupprepas i tre generationer af
samma ätt, och man erinrar sig därvid ovilkorligen den kända
tendensen hos medeltidens epos—jag tänker närmast på
Frankrikes Chansons de geste — att med obetydliga variationer
använda samma händelser, som ursprungligen hört till hjältens
historia, äfven för dennes senare uppdiktade faders och sons
poetiska biografier. Äfven här tyckes en dylik rekapitulation
föreligga af de dikter, som skrifvits oin brudrofven i ättens båda
senare generationer.
För det första förefaller det föga troligt, att Sune Folkeson
ens behöft bortröfva Helena för att få henne till sin maka.
Hans fader Folke hade tydligen varit konung Sverkers mäktigaste
anhängare, och han hade i slaget vid Gestilren stupat vid dennes
sida. En förbindelse mellan bådas barn borde således hafva
betraktats såsom ett i allo lämpligt politiskt parti, hvilket icke alls behöfts
inledas under sådana omständigheter, som visan skildrar. Dennas
uppgift, att Helena blifvit ej Sunes maka, utan hans frilla, är
rent absurd, då ett dylikt förhållande tydligen förbjudits redan
af hennes börd; hon var ju konung Sverkers dotter och konung
Johans syster. Att de värkligen varit gifta, intygas dessutom af
bevarade bref (Dipl. 295 och 302). Någon broder Knut ägde
Sune såvidt man vet icke. Denne kan nu visserligen hafva
existerat, ehuru han ej omtalas af historien, men det, som gör
ett dylikt antagande mindre sannolikt, är, att de verser, i hvilka
denne Knut förekommer, helt enkelt, äro tagna från visan om
Laurentius och Benedicta. Öfverensstämmelsen blir ännu mera
talande, då vi observera, att det är samma kloster (Vreta), ur
hvilket både mor och dotter röfvas, båda gångerna af tvänne
bröder, hvilka yttra precis samma sak. I ena fallet säger sig
Laurentius — med full rätt — frukta Birger jarl, i det andra
fallet påstår sig Sune frukta konung Magnus hämd. Här stöta
vi på en serie af historiska misstag. Såsom Helenas fader upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
