Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
14
öfversikter och granskningar
tryckta ocb otryckta källor skrifva det s. k. Kalmarkrigets historia,
och har därvid ådagalagt en berömvärd opartiskhet. Här i Sverige
har han blaud annat begagnat riksarkivets samlingar, däribland först
och främst riksregistraturet, som också citeras nästan på hvarje sida.
Citaten äro, så vidt vi ha varit i tillfälle att kontrollera, korrekta och
tillförlitliga, hvilket i ett historiskt arbete naturligtvis är en mycket
viktig sak.
Uti inledningen, till hvilken vi räkna de tre första kapitlen,
skildras utförligt försvarsväsendet i de nordiska rikena vid 1600-talets
början, de politiska förhållandena, d. v. s. orsakerna till kriget, samt
slutligen de ömsesidiga rustningarna. Bristen på naturliga gränser,
svenskarnes sträfvanden att afhjälpa denna brist genom att framtränga
till Kattegat och Öresund och danskarnes lätt förklarliga motsträfvighet
mot dylika planer, allt detta var en stående anledning till
misshällighet och krig mellan Sverige och Danmark, men därtill kommo
emellanåt särskilda tvistefrågor, hvilka endast med svärdet kunde lösas,
i början af 1600-talet i synnerhet frågorna oin de båda rikenas
maktsfär i Lappmarken och om Östersjöhandeln. Att svenska" regeringen,
kanske till en del i förlitande på det danska riksrådets kända
fridsamhet, härvid gjort sig skyldig till vissa öfvergrepp, har från
svensk sida blifvit erkändt, erkändes till oeh med eller åtminstone
misstänktes redan af Karl IX:s samtida, hvilket framgår af
förhandlingarne på riksdagen 1610, då ständerna i allmänhet, men
prästerna i synnerhet önskade förekomina en brytning med Danmark
och anhöllo hos konungen, att han måtte förhindra, att i Östersjön
såväl som i Lappmarken skedde något ^öfvervåld och intrång> af
skeppskaptener eller befallningsmän, »på det våra grannar de danske
icke kunna taga tillfälle och orsak att begynna någon fientlig
vidlyftighet» (se Lilliestråles afhandling om Riksdagarne 1609 och 1610).
Under det ständerna i Sverige hufvudsakligen af ekonomiska skäl. af
fruktan för betungande utskrifningar och pålagor ville undvika striden,
funnos äfven i Danmark de, som — ehuru mest af andra
bevekelsegrunder — i det längsta sökte hejda Kristian IV.-s krigiska ifver;
det var danska riksrådet, som befarade, att konungens makt skulle
okas och adelsväldet störtas, i fall den förre gjorde eröfringar i
Sverige eller lyckades vinna den tredje af de nordiska kronorna, ty så
långt lära verkligen Kristian IVss funderingar hafva sträckt sig. Han
ville för lång tid, hälst för alltid afgöra de sväfvande frågorna genom
upprättande af en ny union, och då han ansåg, att ett krig i alla
händelser var oundvikligt, ville han hällre angripa än angripas, hvartill
lian också hade alldeles särskilda skäl, beroende på försvars väsendets
organisation. Man får af författarens framställning ett mycket klart
begrepp oin hurudan ställningen var. Kristian IV hade visserligen
försökt att förbättra Danmarks försvar genom rusttjänstens reglering,
genom att vaka öfver flottans och fästningarnes iståndsättande ra. ra.,
men i följd af adelns motstånd kunde han icke upprätta någon
stående nationalhär, jämförlig med den svenska, ej häller
underhålla en städse i beredskap varande värfvad truppstyrka; och under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
