Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
larsen, kalmarkrigen
15
rudatia omständigheter var Danmark, om det plötsligt anfölles,
tämligen redlöst. Kristian behöfde därför lång tid till att göra
förberedelser, men när sådana voro gjorda och allting var färdigt, kunde
han icke vänta, tills fienden tog initiativet, emedan han saknade medel
att under fredstid underhålla en Btörre samling värfvadt krigsfolk. Sedan
Karl IX på riksdagen 1610 hade genoindrifvit heslut om
utomordentliga åtgärders vidtagande i nnledning af den hotande krigsfaran,
lyckades Kristian IV ändtligen lmfva rådets betänkligheter, hon fick
fria händer, och kriget förklarades.
Vi kunna icke i detalj följa författaren i hans intresseväckande
skildring af krigets gång, utan inskränka oss t.ill några allmänna
betraktelser. I strategiskt hänseende skiljer sig Kalmarkriget
fördelaktigt från föregående strider mellan Sverige och Danmark, då
krigföringen alltid varit mer eller mindre planlös och oregelbunden.
Kristian IV uppgör däremot en kombinerad anfallsplan, och de svenska
försvarsåtgärderna äro i det hela väl beräknade. Att den danska
fält-tågsplanen i hufvudsak visade sig vara outförbar, och att det svenska
försvaret icke alltid var tillräckligt effektivt, berodde på åtskilliga
ogvnsnmma omständigheter, som vi längre fram få tillfälle att delvis
beröra. 1611, då Kristian IV tänkte köra bort Karl IX och
återupprätta unionen, var det naturligtvis af största vikt för honom att
hastigt besätta en så stor del af Sverige som möjligt, först och främst
Vestergötland och Småland, och därför skulle två härar inrycka i
Småland, den ena från Blekinge mot Kalmar, den andra från Halland
mot Jönköping samt en tredje här från Norge eröfra Vestergötland,
under det att flottan, likaledes delad i tre afdelningar, genom sina
operationer till sjös skulle bidraga till det helas framgång. Det
följande året, 1612, hade kriget från Kristian IV:des synpunkt
förändrat karaktär, hans högtflygande planer på herravälde öfver hela
Sverige måste alldeles uppgifvas, dels emedan det föregående
fälttågets resultat icke motsvarade förväntningarna, dels emedan det visat
sig, att Kristian icke, såsom han hade hoppats, kunde räkna på någon
anslutning af missnöjda element inom Sverige. Det gälde nu endast
att ställa så till, att vinsten af kriget blef så stor, som
omständigheterna kunde medgifva. Den nya anfallsplanen liknar emellertid
den förra, dock tned den skillnaden att det nu var den vestra hären,
som skulle öppna fälttåget med en belägring (näml. af Elfsborg),
hvaijämte något angrepp från Norge knappast kunde påräknas. De
svenska försvarsåtgärderna gingo hufvudsakligen ut på att dels hindra
de danska arméerna från att förena sig med hvarandra, dels genom
kombinerade rörelser af hären och flottan undsätta de belägrade
fästningarna, 1611 Kalmar, 1612 Elfsborg. — Vid sidan af de stora
och mera planmässigt anlagda operationerna företogos emellertid också
diversioner, som egentligen hade karaktären af rena plundringståg i
den gamla stilen, t. ex. Kristian IV:s tåg in i Vestergötland i
febr. 1612, då Skara brändes, samt danskarnes infall i södra
Småland fram till Vexiö, hvilket af Gustaf Adolf besvarades med ett
härjningståg i Skåne, som afbröts genom det bekanta missödet vid Vittsjön.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
