Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
öfversikteb och qran8kninoåb
marié intriger, okufliga energi och evinnerligt återkommande
»delen-dam esse».
Kejsarens önskuingar vid underrättelsen om Karl Gustafs infall
i Polen inskränkte sig till att kunna upprätthålla Österrikes neutralitet
och till att erhålla säkra uppgifter om svenskarnes foretag och planer.
Trupper skickades till Schlesien för att afvärja ett fiendtligt infall
därstädes, och Lisola sändes, såsom det hette, för att förklara denna
truppsändning, men i själfva verket för att utspionera de svenska
förhållandena.
Lisola hade själf hegärt att blifva svensk resident hos Karl Gustaf,
och i aug. 1655 afreste han till Stettin. Därifrån följer eller, rättare
sagdt, förföljer han från ort till ort den svenske konungen och hans
rikskansler. Ibland kommer hall först sedan desse dragit bort, ibland
uppskjuta de med att gifva honom audiens, och han får nöja sig
med att tala med några af de underordnade. Alltid får han af dem
sväfvande uppgifter och obestämda svar. Detta oaktadt lyckas det
Lisola att hålla sitt hof au courant både med Karl Gustafs och
kurfursten Fredrik Wilhelms planer och maktställning. Då man vet,
att svenskarnes halfva diplomati ansågs bestå i deras hemlighetsfullhet,
måste man såväl beundra Lisolas vaksamhet som undra, hvarifrån
han tick sin visdom, hvem denne »vir arcanorum regis Sueciae summe
peritus», hvarom han talar, månde hafva varit. Misstanken faller ej
på någon svensk, utan på Hadzieiovsky (se t. ex. s. 207), och är
den grundad, skulle Lisolas bref lemna ytterligare ett bevis på denne
polacks förrädiska hållning.
Den österrikiske gesantens meddelanden ont svenskarnes
förhållanden under det polska kriget erbjuda, så vidt vi kunnat finna,
inga anmärkningsvärda nyheter, men bekräfta däremot många
uppgifter, hemtade från svenska källor, och sakna således ingalunda
intresse. Afveu Lisola framhåller, att svenskarne med kriget till
en början endast åsyftade erhållandet af Preussen och att planerna
angående Polens delning uppkommo genom Karl Gustafs stora militära
framgångar. Lisola menar, att den sveuske konungen t. o. m. hellre
skulle åt Kyssland lämna Livland än afstå från Preussen, hvilken
sistnämnda uppgift äfven d Avaugour meddelar sin regering. Att
rikskansleren Erik Oxenstierna konsekveut fasthöll vid Preussens besittning
såsom krigets mål och att förhållandet mellan denne och konungen
var mindre godt under hösten 1656 samt att just vid denna tid Karl
Gustafs egenmäktighet på ett betänkligt sätt tilltog, allt detta undgick
ej den vaksamme diplomaten.
Med förkärlek och säkerligen med beräkning för att väcka det
lugna österrikiska hofvet, framhåller Lisola svenskarnes krigslystnad.
De lefva af krig, måste ha krig, om iute i Polen så uågon
annanstädes. Såsom exempel på svenskt åskådningssätt berättar han, huru
hertig Adolf Johan — hvilken han, i förbigående sagdt, missaktar
lika mycket som han beundrar Karl Gustaf — i ett obevakadt
ögonblick berömde Tysklands fruktbarhet, tilläggande: »Utinam aliqua alia
illi si milis in orbe föret regio, quam nobis invadere liceret». Lisola
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
