Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
örverslktzr och granskningar
af värde angående underhandlingarna, utan lara dessa uteslutande
vara att söka i den mera energiske Lisolas meddelanden.
De österrikiske sändebuden försökte förgäfves erhålla audiens
hos kouungen. I Warschau fick Lisola underhandla med Biörenclou,
men den svenske diplomaten uttalade sig ej angående medlingen. Efter att
i juni 1656 sluppit ur den belägrade staden togo de vägen till det
polska lägret. Där sammanträffade de med den franske gesanten
d’Avaugour. Lisola lyckades få kännedom om dennes instruktion,
och den europeiska politikens hemligheter syntes honom nu uppdagade.
Frankrike ville medla fred mellan Sverige och Polen endast i syfte
att sedan förmå den förra makten gripa till vapen mot kejsaren, för
att dymedels hjälpa Frankrike i dess konflikt med Spanien. Ville
Österrike s&lunda hafva fred, måste det själft medla mellan Sverige
och Polen. Eu fred mellan dessa makter, sluten utan Österrikes
medverkan och utan att kejsaren för sig betingade några garantier, kunde
för honom blifva farligare än det nu pågående kriget, som band
Sveriges vapen i Polen.
Det visade sig likväl ej så lätt att bibringa det österrikiska
kabinettet denna uppfattning. Det upptog med likgiltighet
underrättelserna om de franska planerna. I stället uppmanades Lisola till
lugn och moderatiou. Härpå svarade denne omedelbart, att kejsarens
fredliga hållning af Karl Gustaf uppfattades endast såaom svaghet.
Häri hade han ej alldeles orätt. Karl Gustaf visar under
sommaren 1656 stor likgiltighet mot Österrike. Hans bref till kejsaren
af den 24 juni är hållet i eu bestämd ton, och skarpt tadlar han
kejsaren att hafva brutit neutraliteten genom att mottaga polska
flyktingar i Schlesien. När Erik Oxenstierna slutligen beviljade
Pöttinger och Lisola audiens efter deras återkomst till Preussen, gaf
ian endast obestämda svar, men Biörenclou yttrade rakt på saken, att
Karl Gustaf ej ville mottaga någon makts medling, hvarken
Frankrikes, Hollands eller Österrikes. Slutligen hemreste Pöttinger i juni,
af Karl Gustaf affärdad tämligen snäft och utan alla presenter.
Wienkabinettets uudfallenhet och ängslan visa, att Karl Gustaf
rätt bedömde situationen, då han förde ett så högt språk, men att
den svenske konungen trots sitt säkra uppträdande ej underskattade
Österrikes betydelse i den europeiska politiken, synes af hans
underhandlingar med Turkiet och Siebenburgen. Hvad medlingens afslående
angår, så kunde Österrike i förstone ej beklaga sig, ty Karl Gustaf
var, såaom Björenclou också meddelat, lika afböjande mot alla makter.
Kejsaren arbetade under sommaren 1656 uppriktigt på fredens
upprätthållande. Det synes bland annat af ett hans bref till sin
gesant i Ryssland, hvilken uppmanas att arbeta för fredlig uppgörelse
mellan Polen och Ryssland, utan att Sverige däraf skulle komma i
obehag. Annorledes hade Lisola förfarit, då han mot Sverige
uppretade den ryske gesant, med hvilken han hade på våren
sammanträffat i Warschau.
Först i aug. 1656, sedan det blifvit uppenbart att Karl Gustaf ej
mäktat begagna sig af segern vid Warschau, och polska sändebud bearbetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
