Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
steenstrup, vore folkeviser fra middelalderen
53
Vore Folkeviaor fra Middelaldorsn. Studier over visemes
æstetik, rette form og ålder af Johannes C. H. K. Steenstrup.
Kjöbenhavn. Forlagt af Rudolph Kleins Eftf. Th. Sörensen 1891.
Då ett nytt arbete af Johannes Steenstrup lemnar pressen, är det
alltid med högt spända förhoppningar man skyndar att taga
kännedom om detta. Man väntar att där finna en klar, flärdfri och
allmänfattlig framställning och ett innehåll, grundadt icke blott på en
sällspordt omfattande lärdom, utan ock på ett nyktert, oförvilladt
omdöme samt en genomträngande skurpsinnighet. Och dessa
förhoppningar hafva ej häller svikits af författarens sist utgifna arbete. Under
en fullt populär framställningsform bjuder äfven detta på en mängd
nya uppslag; själf riktar författaren forskningen ined en hel följd af
nya rön, och därjämte ger hans bok läsaren själf anledning att tänka
vidare öfver de frågor, som författaren uppkastat. Såväl genom den
sunda metod, författaren här tillämpar, som genom de ny» uppslag,
han gör, kommer troligen hans arbete att bilda utgångspunkten för
en ny period i vår folkviseforsknings historia. En kort öfversikt af
föregående arbeten på detta område är tillräcklig att förklara denna
banbrytande betydelse bos Steenstrups sista bok.
Författaren inleder sitt arbete med en varm hyllning åt Svend
Grundtvig — och med rätta. Ingen har kraftigare och mera
hängifvet än Grundtvig värkat för kännedomen om den nordiska
folkvisan, och hans väldiga samling, Danmarks Gamle Folkeviser, skall
säkerligen alltid bibehålla sin plats såsom ett monumentum ære
pe-rennius. Men utan att förringa värdet af Grundtvigs förtjänster, måste
man dock erkänna, att ban trots sin obestridliga lärdom och sitt fina
poetiska sinne icke förmått att fullt frigöra sig från en äldre tids
något fantastiska uppfattning af den s. k. folkvisan. Vi erinra oss,
att studiet af dessa ballader var årsbarn med oppositionen mot det
föregående århundradets fransktklassiska smak. Utledsen på denna,
sökte man öfveralt efter något nytt, och man riktade då
uppmärksamheten bl. a. äfven på folkvisorna, både på dem, hvilka förelågo i
gamla handskrifter, och på dem, hvilka ännu lefde ett friskt lif i
allmogens stugor. Genom den starka natiouelln rörelse, som vid
århundradets början genomgick Europa, erhöllo dessa studier ny fart.
Men redan från början fingo de ett slags partifàrg. Mnn betraktade
knappt de ifrågavarande dikterna med vetenskapsmannens fördomsfria
blick, utan man läste dem snarare med den literära polemikerns skefva
uppfattning. Man såg i dessa ballader det renaste uttrycket för den
kristna poesiens anda i dennas motsättning mot antik och renässance,
man betraktade dem nästan såsom några på mystiskt sätt
tillkomna alster af den nordiska »folkanden», författade ej af någon viss
individ, utan af ett helt folk, och i skönhet vida öfvergående all den
poesi, som diktats af och för de bildade klasserna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
